I augusti kontaktades "Alex" av SVT:s journalist Johan Ripås som sade att han gjorde en dokumentär om djurrättsrörelsens utveckling från 90-talet och framåt. Alex, som han kallas i filmen, har sedan flera år inte ägnat sig åt olagligt djurrättsarbete och ville bara uttala sig generellt om sådana aktioner. Men Johan Ripås kom med idén om att huva och röstförvrängning skulle användas i de delarna för att man inte skulle kunna röja hans identitet. I övrigt skulle Alex medverka öppet och prata om lagligt djurrättsarbete. Den intervjun filmades, men ingenting av den finns med i dokumentären Pälsjägarna som visades i Dokument inifrån den 21 oktober. Inte heller skildrar filmen djurrättsrörelsens utveckling utan fokuserar specifikt på olagliga aktioner som utförts mot pälshandlare.
– Nu förstår jag att det nog bara var en skenmanöver för att han skulle kunna använda de andra klippen, säger Alex som blivit lovad källskydd, enligt yttrandefrihetsgrundlagen.
– Johan Ripås pratade ganska mycket om det här med källskydd och att han kunde få fängelse om han bröt mot det. Jag tänkte att han nog var okej och att SVT inte arbetar med oseriösa journalister.
Men platsen för intervjun är lätt att spåra och i en sekvens zoomar kameran in Alex ansikte så att det skyddande filtret löses upp så pass mycket att hans ansiktsdrag går att urskilja.
– Mina föräldrar hörde av sig och var jättebesvikna. När jag åkte fast på 90-talet tog det väldigt hårt på dem. Även gamla kompisar som jag inte har hört av på flera år fattade att det var jag, säger Alex som i filmen framställs som en ledarfigur bland de djurrättsaktivister som utför olagliga aktioner. Detta bland annat genom klippteknik som får det att verka som att han pratar om olagliga aktioner när han pratar om tillståndsgivna demonstrationer.

Johan Ripås bekräftar att han aldrig hade för avsikt att göra en dokumentär som skildrade djurrättsrörelsens utveckling.
– Jag visste tidigt vad den skulle handla om och vad jag ville undersöka. Filmen handlar om den kriminella djurrättsrörelsens hot och skadegörelse mot pälshandlarna, säger han.
Däremot vill han inte kommentera varför han inte uppgett det för Alex, men tycker sig inte ha lurat någon att medverka.
När inzoomningen på Alex ansikte kommer på tal hävdar han att han inte känner till det trots att han sett filmen flera gånger och på storbildsskärm.
– Det har inte jag sett. Så kan det inte vara. Menar du att jag skulle ha uppgett min källa? Varför skulle jag göra det? Det är ju ett brott mot grundlagen.

Tycker du att du har gjort det?
– Det är en jävligt oförskämd fråga och en jätteallvarlig anklagelse. Att vi zoomar in sådär är en stilistisk fråga. Om hans ansiktsdrag syns är det ett tekniskt jävligt dåligt misstag.

Men det är inte första gången Johan Ripås använder sig av liknande arbetsmetoder. I våras kontaktades Alex Schulman, tidigare chefredaktör på sajten stureplan.se, och tillfrågades om han ville medverka i ett program om mode och stil. Men filmen handlade om kokainanvändning på Stockholms innekrogar och sändes i april under namnet Knarkfeber.
– Jag hade aldrig gått med på att medverka om jag vetat att den skulle handla om droger, säger Alex Schulman.
– Det är två väldigt allvarliga fel Johan Ripås begått, dels har han varken före eller efter sagt att han skulle använda intervjun i en dokumentär om knark. Dels har han klippt ihop materialet så att det när jag talar om mode framstår som om jag talar om knark. Det är att lura både mig och tittaren. Jag är helt förbluffad. Jag trodde inte att det här förekom på SVT, om det var TV3:s Insider hade det varit en annan sak.

Redaktionschefen på Dokument inifrån, Johan Brånstad, menar att det inte förekommit några okonventionella arbetsmetoder. Han anser att Knarkfeber-fallet är "löjligt" och att det ska ses som "ett utslag av Schulmans omfattande behov av att hamna i konflikt med folk". När det gäller Pälsjägarna hävdar han att Alex varit fullt medveten om sin roll i reportaget och aldrig blivit lovad något källskydd, endast "avidentifiering".

Hans Hernborn, före detta chef för SVT:s programsekretariat som bland annat arbetar med etiska frågor, säger att det generellt är oacceptabelt att mörka för källor vilka sammanhang de ska medverka i. Metoden får endast användas i undantagsfall. När det gäller källskydd är han mycket tydlig.
– Källskyddet enligt yttrandefrihetsgrundlagen är hundraprocentigt. Man får inte göra något som kan röja källan. Den regeln är obeveklig.