Under EU-toppmötet den 17-18 juni i Bryssel återupptogs förhandlingarna om konstitutionsförslaget. Konstitutionen har arbetats fram under en forcerad process och är mycket kontroversiell till sitt innehåll. Nätverket för EU-kritik i Stockholms län kräver folkomröstning om förslaget.

Det liggande konstitutions-förslaget stod klart i juli 2003 och remissbehandlades snabbt mitt under den svenska semestern och brinnande EMU-kampanj. Redan i oktober samma år inleddes regeringskonferensen med målet att anta dokumentet under luciahelgen, men förhandlingarna strandade på grund av oenighet om det nya röstfördelningssystemet och nu siktar man in sig på ett nytt slutdatum.

Från det att man beslutade att ta fram förslaget till dess att det presen

terades har det gått mindre än två år. Ordförandelandet Irland hoppas på att ratificerandet i respektive medlemsland kan avslutas redan under året.

Den forcerade processen har gjort att svenska medborgare är relativt okunniga om vilka förändringar förslaget innebär.

Ett vanligt argument mot folkomröstning är en avdramatisering av konstitutionsförslaget med hänvisning till att det i praktiken inte innebär någon väsentlig skillnad från de tidigare fördragen. Det är förvisso sant att texten bygger på de tidigare fördragen, men själva innehållet är annorlunda och man har lagt till delar som bland annat ger EU suveränitet och status som juridisk person med rätt att sluta avtal med andra länder och organisationer.

I likhet med den svenska grund-

lagen innehåller konstitutionsförslaget medborgerliga fri- och rättigheter och ett antal andra grundläggande värderingar som en överväldigande majoritet kan vara överens om. Men större delen av EU-grundlagen är en beskrivning av inriktningen på politiken som ska drivas. Konstitutionen blir då i sig odemokratisk, eftersom politiken reduceras till ett svårpåverkbart överstatligt förvaltningssystem, som vilar på ekonomiska och juridiska grunder. När politiken grundlagsfästs kan inriktningen inte ändras utan att alla länder kommer överens om att ändra grundlagen.

EU har genomgått en omvandling från ekonomisk till politisk union sedan folkomröstningen 1994, då det var ett begränsat mellanstatligt samarbete som i dag övergått till att vara ett överstatligt organ med federalistiska förtecken. EU är på väg att bli en EU-stat. Parlamentet får en starkare roll, riksdagen förlorar makt, EU-domstolen får ökad makt och vi ser att målen om gemensam utrikespolitik och militarisering blir allt tydligare. Det slås också fast i del 1, artikel 10 att EU-lagar går före nationella lagar, även grundlagar. De medborgare som omfattas av detta överstatliga organ, och som ska överlämna en stor del av sitt medbestämmande, borde åtminstone få säga sitt i en folkomröstning.

Debatten om EU och en eventuell folkomröstning om konstitutionsförslaget har hittills handlat om huruvida en folkomröstning över huvud taget är nödvändig. Mycket lite har yttrats om vad som egentligen står i förslaget. Därför har vi nu startat ett EU-kritiskt nätverk i Stockholms län med det långsiktiga målet att lyfta diskussionen om EU till att kritiskt granska, bevaka och informera och att främja en debatt om såväl EUs framtid som alternativ till EU. Nätverket är partipolitiskt blocköverskridande och har ett flertal sociala rörelser som medlemsorganisationer. Vårt viktigaste krav just nu är att få till stånd en folkomröstning om konstitutionsförslaget.

Trycket för folkomröstning om konstitutionsförslaget ökar nu runt om i Europa. Senast fattade Belgien beslutet att hålla folkomröstning och Tjeckien, Danmark, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien och Storbritannien har redan deklarerat att de ska folkomrösta i frågan. Temoundersökningar visar att stödet för att ha en sådan omröstning i Sverige fördubblats sedan i höstas och nu vill en majoritet (52 procent) av svenskarna rösta om konstitutionens vara eller icke vara. Oavsett om man är för eller emot förslaget borde det vara en självklarhet att demokratiskt förankra ett konstitutionsförslag.

Yvonne Radestam

EU-kritiskt nätverk Haninge

Staffan Wrigge

Alternativ Stad

Anders Erkéus

Miljöpartiet, Stockholms stad

Bo Eknert

Miljöpartiet, Stockholms län

Jenny Norberg

Vänsterpartiet Storstockholm

Jens Holm

Vänsterpartiet

Christian Camitz

Vänsterns studentförbund

Mikael Edmundh

Ung Vänster Storstockholm

Niklas Olin

Gudrun Ryman

Attac Stockholm

Minna Pyykölä

Folkrörelsen Nej till EU Stockholms län

Jan Sergenius

Centerpartiet, Södermalm