'Evan a blizzard can bring satisfaction' säger Bentley med kärlek till kristallerna. Boken är indelad i sex delar och varje ny del inleds med ett foto av Wilson A Bentley på olika typer av snöflingor. På de högra sidorna presenteras de olika flingtyperna och på den andra sidan presenteras hotbilden mot dessa vackra och gnistrande kristaller. Ett hot i form av ett krig där det ofrånkomliga slutet innebär en fullständigt nivellerad världsordning.
Permafrostens avtagande är en blandning av olika genrer, museicicle som Kraft kallar den, och är närmast att beskriva som en förening av en teaterpjäs och poesi. Karaktärer dyker upp på den upplysta scenen, bland annat Arja Saijonmaa som Condoleezza Rice, Richard Nixon som en hysterisk Dick Cheney och The Pit som är en kör bestående av de kontrollerade. I centrum rör sig ett mytiskt naturväsen vid namn Metan, den gas som uppstår ur den tinande permafrosten:
En kolatom och fyra väteatomer
Ett mönster
Insprängd i frusen mark
Stiger i gas
Sprider effekt; affekt

Condoleezza mässar frihet över mellanöstern medan bilder fladdrar förbi på scenen av underjordiska byggnader och i taket ovanför åskådarna ses bombflygplan. Apokalypsen är nära. På Metans mage fladdrar alarmerande budskap: 'stora ytor öppet sterbe ich sterbe eko-upplösn-system-förändr-regim-'
Temperaturen blir alltmer ljummen och Wilson A Bentley önskar att bli instängd i en leksakskula med konstgjord snö: 'Det är ett brott att bryta ner någons form. Borde vara. Ett brott att störa kristalliseringen.' Condolezza försöker förgäves intala sig att allt är normalt att '... allt är naturligt. Som i Abu-Ghurayb-'.
Boven i dramat är givetvis USA som med en hegemonisk ideologi hindrar avvikelser i flingornas form, endast den nålformade flingan består. Och med dessa sys orangea fångdräkter.
Åsa Maria Krafts lekfulla formspråk blir en kommentar till det tematiska innehållet; ett försvar för det unika och svårfångade. Precis som en snöflinga.