Trafikskadenämndens, TSN, rekommendationer för skadeståndsnivåer för barn som råkat ut för trafikolyckor riskerar att särbehandla och kränka. Ett barn till föräldrar som studerat vid högskola eller universitet och har höga inkomster kan räkna med cirka 100 000 kronor mer i årligt skadestånd för framtida inkomstbortfall än barn till mindre bemedlade föräldrar utan högre utbildning. Ett tillvägagångssätt som hör det förgångna till, menar Caterina Franceschi som granskat TSN:s utlåtanden i elva ärenden.
– Det här är otidsenligt och hör inte hemma 2007 i ett samhälle som strävar efter att så många som möjligt ska studera vidare. Den här tillämpningen tar ingen hänsyn till hur många det faktiskt är som gör en klassresa.
Trots att det i förarbetena till de lagar som gäller i dag tydligt uttrycks att man inte ska se till den sociala närmiljön när ersättning beslutas rekommenderar alltså TSN att barn till rika föräldrar ska få högre skadestånd än barn från arbetarhem.
– Man använder föräldrarnas inkomster och karriärer som den sista pusselbiten i bedömningen. Det är ett gammalmodigt sätt som har hängt kvar. Men jag tror inte att Trafikskadenämnden har något egentligt uppsåt att särbehandla, säger Caterina Franceschi.

Sedan 1970-talet har det funnits en debatt kring frågan men regeringen har istället för att lagstifta bort de problem som kan uppstå i fråga om godtycklighet valt att låta TSN och försäkringsbolagen agera som de finner för gott. Caterina Franceschi anser att det är hög tid för en lagändring.
– Skadeståndslagen tar inte hänsyn till barn. Det blir rena gissningsleken åt bägge hållen. Man kan vare sig bevisa att någon med välutbildade föräldrar skulle få samma karriär som föräldrarna eller att arbetarbarn inte skulle ha studerat vidare.
Barnombudsman Lena Nyberg finner situationen oroande.
– Det här är mycket anmärkningsvärt. Barn är lika mycket värda oavsett vilken bakgrund de har. Det är fullständigt orimligt att blanda in familjeförhållanden i den här typen av bedömningar.
Hittills har Barnombudsmannen mest granskat den offentliga sektorn och eftersom det här gäller en privaträttslig fråga har man inte tidigare ägnat sig åt den.
– Det är inte omöjligt att vi kommer att titta vidare på det här, men först måste vi skaffa oss mer kunskap i frågan. Tyvärr är inte skadeståndslagen den enda lagstiftning som inte tar hänsyn till barn. Vi arbetar för att få in barnperspektivet i alla lagar, säger Lena Nyberg.
På de fyra största försäkringsbolagen, Trygg Hansa, Länsförsäkringar, Folksam och If, tillstår man att man uteslutande går på TSN:s yttranden.
– Vi är skyldiga att följa Trafikskadenämndens rekommendationer och enligt skadeståndslagen bedöma varje enskilt ärende i sig. Samtliga bolag jobbar på det viset, säger Annkristine Woupio-Mogestedt, skadechef på Folksam.

Caterina Franceschi anser att problemet skulle kunna undvikas genom att införa schablonersättningar för de skadade barnens framtida inkomstbortfall. En modell som redan tillämpas i Norge och Danmark.
– Även om det finns problem med schabloner så tror jag att det är det mest rättvisa sättet. Men man måste ha schabloner som är föränderliga över tid och följer samhällets inkomstförändringar. Beloppen får inte upplevas som för låga och orättvisa.