Det var under 1984 och 1985 som svenska Boliden sålde mellan 12 400 och 19 400 ton våtverksslam till det chilenska företaget Promel i Chile. Promel skulle utvinna arsenik ur avfallet, men det gjordes aldrig. Det giftiga slammet blev liggande på hög i Arica och företaget Promel avvecklades.

Boliden hävdar att de litade på att Promel skulle upparbeta avfallet för att kunna sälja arsenik. Men Promel lät avfallet ligga obehandlat, som en stor svart kulle. 1995 byggdes hus i närheten av högen av slaggprodukter från Rönnskärsverken utanför Skellefteå. I kullen fanns giftiga ämnen som bly, arsenik och kvicksilver.
Nedsmutsningen från avfallet har skapat hälsoproblem bland invånarna i Arica. Högsta domstolen skriver i sin dom att det bland annat handlar om yrsel, hudutslag, kräkningar, huvudvärk och mentala problem. Ett antal barn i de drabbade områdena har inlärningsproblem, vilket är typiskt för blyförgiftning.

Domstolen har nu dömt hälsovårdsmyndigheterna att betala motsvarande cirka 110 000 kronor var till 356 invånare i två fattiga områden som har påverkats av det giftiga avfallet, eftersom myndigheterna inte gav invånarna tillräcklig vård och skydd mot gifterna.
Miljöorganisationen FIMA har sedan åtta år tillbaka drivit processen för 1 000 invånares räkning. Fernando Dougnac, organisationens ordförande, påpekar att bara drygt en tredjedel av dem gynnas av domstolens utslag.
– Tyvärr visar allt det här mycket tydligt att i Chile talas det mycket om miljön, men det finns ingen genuin vilja att lösa problemen.
I Chile är det många som misstänker att Promel endast användes för att kunna dumpa det giftiga avfallet, och Dougnac säger att importen av avfallet var ett typiskt fall av illegal handel med giftiga ämnen.

57-åriga Silvia Encina, som representerar de boende i ett av de drabbade områdena, säger att det inte var förrän 1997, då de fick besök av organisationen Servicio Paz y Justicia, som de boende fick veta om farorna som de utsattes för.
– Den svarta kullen fanns framför mitt hus, på andra sidan gatan. Barnen lekte alltid där, säger Silvia Encina.
1998 förde myndigheterna bort avfallet och dumpade det i en ravin i närheten, säger Encina. På platsen där kullen hade varit anlades två små fotbollsplaner.

Ett år senare beslutade invånarna att inleda en juridisk process, och efter domar och överklaganden har alltså Högsta domstolen slagit fast att 356 personer ska få skadestånd.
– Trots de negativa aspekterna är det här en seger för oss. Till slut tvingades vi att ta den längsta, jobbigaste och dyraste vägen. Förutom pengarna innebär domen framför allt upprättelse för invånarna, och att man erkänner deras värdighet, säger Dougnac.
Silvia Encina menar att domen skapar ett prejudikat.
– Det är väldigt viktigt för att något sådant här inte ska hända igen. Vi vill inte att Chiles öken ska behandlas som en avfallsplats.
Men Silvia Encina menar att skadeståndet är otillräckligt, bland annat därför att dyra tester behövs göras, exempelvis för att kontrollera halten av bly i invånarnas blod.

Hittills har man tagit blodprov på 5 000 människor. Av dem hade 150 15–20 mikrogram bly per deciliter blod, och fem hade mer än 30 mikrogram bly per deciliter.
Världshälsoorganisationen WHO:s gränsvärde för vad som är acceptabelt är tio mikrogram per deciliter.