– För många av våra medlemmar skulle det här vara väldigt illa, säger Inger Svedmyr som är ordförande för Elöverkänsligas förening i Stockholms län.– Många har jättesvårt att bara ta sig till jobbet. Det finns de som promenerar varje dag, vissa uppåt en mil för att ta sig till sitt arbete eller för att hälsa på vänner och bekanta.Från SL:s sida påpekar man att tågen ändå redan drivs av el. Men Elöverkänsligas förening hävdar att det är skillnad på den lågfrekventa ström som driver tågen och strålningen från mobiltelefoner.– Elöverkänslighet är ett individuellt problem, säger Inger Svedmyr. Det slår inte lika för alla. Men många av våra medlemmar tål inte mobiltelefoner medan de inte har några problem med lågfrekvent ström.Elöverkänslighet är ett växande problem i västvärlden. Det har visat sig i undersökningar som genomförts i ett flertal länder, bland annat i England, Schweiz och Sverige. En rapport från Socialstyrelsen 2001 visade att drygt tre procent av den vuxna befolkningen i Sverige är elöverkänsliga.Att problemet blivit mer utbrett de senaste årtiondena anses bero på ökningen av mobiltelefonanvändande samt att allt fler har en arbetsmiljö med mycket elektronisk utrustning. Vanliga symptom för elöver- känsliga är hudbesvär, huvudvärk, illamående och yrsel.

För Inger Svedmyr är besvären så svåra att hon tvingas bo i ett hus på landet. Hon tål inte ens den strålning som skickas ut från mobiltelefonsändarna. Inger Svedmyr säger att överkänsligheten är en individuell upplevelse, men poängterar samtidigt att den är påvisbar i experiment.– Man har gjort tester som visar att elöverkänsligas blod reagerar annorlunda när de exponeras för el än vad andra människors blod gör, säger hon. Det har forskats om det här och påvisats att det är ett växande problem och jag förstår inte hur SL kan utestänga en hel grupp från kollektivtrafiken. Från SL:s sida menar man att de mobilfria zonerna inte infördes för de elöverkänsligas skull.– De mobilfria zonerna var främst ett sätt att skapa bättre trivsel i SL-trafiken, säger pressansvarige Björn Holmberg. Vi har testat detta under en period och kommit fram till att vi istället ska jobba med generell information om att ta hänsyn till varandra.Björn Holmberg hävdar att SL låtit göra undersökningar vid oberoende institut som visar att det inte finns någon anledning att ha mobilfria zoner av hälsoskäl. Han säger att mobilanvändningen är en mycket liten del av den totala elanvändningen i tunnelbanan.– Men sen är det också så att man alltid måste göra en bedömning av nyttan och konsekvenserna av olika beslut. För vissa kunder är det en trygghet att alltid kunna ha kontakt med någon via mobiltelefon om det skulle behövas när de reser med SL.

Inger Svedmyr vid Elöverkänsligas förening menar att de mobilfria zonerna inte kommit till enbart för att skapa trivsel. Dels har hennes egen förening drivit frågan. Sedan fattade också landstingsfullmäktige i juni 2005 beslut om att vidta åtgärder för förbättrade kommunikationer för elöverkänsliga. Man gav då SL:s styrelse i uppdrag att göra kollektivtrafiken tillgängligare för elöverkänsliga. Ifall SL:s styrelse nu fattar beslut om att dra in de mobilfria zonerna går man alltså emot det uppdrag man fått av landstinget.– Det är ingen som riktigt vill ta i det här problemet, säger Inger Svedmyr.