Rapporten Mäns våld mot kvinnor – ett folkhälsoproblem visar att två tredjedelar av de utsatta kvinnorna i landet misshandlas inomhus, oftast i sina egna bostäder av någon nära anhörig. I Stockholm är den siffran högre, runt 80 procent. Det är en bild media sällan förmedlar. Istället lyfts de relativt få fall där en kvinna blivit våldtagen eller misshandlad utomhus av en okänd gärningsman fram.
Karen Leander vid Centrum för folkhälsa som sammanställt rapporten tycker att medias beskrivning ofta är lite skev och att siffrorna används fel.
– Det här är stereotyper som inte stämmer ens om man jämför med antal anmälda brott. Även vid våldtäkter och överfall utomhus är det en övervägande del som sker mellan bekanta. Det finns en sensationalism hos media ibland. Det är kanske mer kittlande att beskriva våldtäkter så som de visas på film.

Rapporten tecknar en mörk bild av mäns våld mot kvinnor i allmänhet och i Stockholms län i synnerhet. Den pekar på att kvinnovåldet i Stockholm är avsevärt mer frekvent än i övriga delar av landet. 2005 anmäldes cirka 25 procent fler fall av kvinnomisshandel och 60 procent fler våldtäkter per 100 000 invånare i länet jämfört med i landet som helhet. Karen Leander påpekar emellertid att det inte är helt oproblematiska siffror.
– Brottsstatistiken speglar flera olika faktorer, som anmälningsbenägenhet och polisarbete. Om det finns mycket stöd att få i en stad påverkar det. Det är svårt att säga om den visar en högre frekvens av misshandel eller att det handlar om att kvinnor i storstäder använder sig av myndigheterna i högre grad.
Trots omfattande undersökningar av mäns våld mot kvinnor är det svårt att fånga upp problemets verkliga omfattning. Ett stort mörkertal syns inte i någon statistik.
Karen Leander menar att det är flera olika grupper som inte anmäler den här typen av brott, allt från överklasskvinnor till de riktigt utslagna. Skälen till att kvinnor inte vågar berätta om misshandel och övergrepp är flera men ofta är rädslan att inte få hjälp stor.
Karen Leander anser att Sverige har ganska bra lagar när det gäller kvinnofridsbrott.
– Det är inte alltid det brister på lagstiftningssidan. Men man kan ifrågasätta hur väl lagarna tillämpas. Myndigheterna har mycket mer att arbeta på i bemötandet av både brottsoffer och gärningsmän.

Förra året anmäldes 6 800 fall av kvinnomisshandel inom Stockholms län, varav 1 178 var våldtäkter. Hösten 2005 öppnades en särskild akutmottagning för våldtagna kvinnor på Södersjukhuset. Dit sökte sig förra året 600 kvinnor från hela länet.
Gunilla Seflin, kurator på mottagningen, har 14 års erfarenhet av akutvård av misshandlade kvinnor. Hon har även arbetat med utbildning i frågorna och anser att det är bra med utökat stöd för personal som arbetar med problematiken.
– Södersjukhuset har länge jobbat aktivt med mäns våld mot kvinnor och jag känner att vi fått legitimitet för den verksamhet vi bedriver. Men jag tror inte att det är en självklarhet.
Till akutmottagningen för våldtagna kvinnor söker sig kvinnor som har blivit utsatta för olika typer av våldtäkter, allt från partnerrelaterade till överfallsvåldtäkter. Men Gunilla Seflin säger att kvinnor som våldtagits av sin partner oftare söker sig till den vanliga akuten, och då i första hand för misshandelsskadorna.
– De känner skam, säger Gunilla Seflin, som absolut kan skriva under på Centrum för folkhälsas problembeskrivning i rapporten: mäns våld mot kvinnor är ett folkhälsoproblem.