Till en början vet inte läkarna vad de ska ta sig till. Efter ett flertal feldiagnoser och
stunder av att känna sig som en laboratoriemus får han till slut veta att han drabbats av den extremt ovanliga sjukdomen Churg-Strauss syndrom.

Watt beskriver utförligt kroppens obönhörliga förfall och om att förlora kontrollen, att vara totalt utelämnad i andra människors vård och omsorg.
Beskrivningarna av sjukdomsförloppet är jobbig läsning men Watt låter det aldrig bli tårdrypande utan har hela tiden en lätt lakonisk humor, som när han säger att man förstår att sjukdomen han drabbats av är allvarlig då den är döpt efter två personer.
Med en osentimental stil beskriver Watt sin vardag och hur världen utanför försvinner och där situationen som patient ger ett intressant perspektiv på livet och vad som egentligen är värt att leva för. En slutsats Ben drar är att sjukhusvistelsen gett honom en annan syn på sig själv, att den ledde honom innanför skalet, och lärde honom att finna acceptans, anpassningsförmåga, tacksamhet och att sluta fred med sig själv.
Patient innehåller även en vacker kärleksrelation. Tracey, andra halvan i Everything but the girl, finns alltid i Bens närhet och i slutskedet av boken ger Watt en beskrivning av kärlekens villkor. Hur den är överförbar från en mera obekymrad tid i livet till en annan svårare tid, fördjupad av förändringar, och att denna kärlek utgör ett skal som skyddar oss.