Hårt och högt från Audionom
Audionom överraskade och gladde mig när de släppte sin skiva Retrospektiv, 2005. Den tidigare splitskivan med Sickoakes mindes jag mest för det snygga skivomslaget, men Retrospektiv har blivit en favorit. Sen la bandet ner och jag grämde mig att jag aldrig tog tillfället att se bandet live.
Med nya medlemmar har grabbarna i Audionom bestämt sig för en fortsättning och en ny skiva är planerad att släppas på Ideal. Igår stod Audionom på Nefertitis scen och gjorde mig döv. Kanske får man skylla sig själv när man går på en spelning utan öronproppar med ett band som tagit sitt namn från ett hörselskadeyrke.
Live hörs att Audionom har en fot ordentligt placerad i punktraditionen medan den andra står stadigt i den tyska rockrabatten. Likheten i soundet finns med Silverbullit, men Audionom är råare och mer monotona. Det som är mer strukturerade och disciplinerade på skiva blir live mer kaotiskt och energiskt. Paul Sigerhall på trummorna driver bandet framåt medan de båda gitarristerna lägger mattor av vitt brus över låtar med poetiska titlar som Ljusets krigare' och Det var på den tiden vi bodde i skogen och hade svans'.
Det låter helt okej utan att det blir fantastiskt. Audionom ser inte ut att ha rätta energin den här kvällen. Konstigt nog känns det som att de står och spelar var för sig utan att ha den riktiga kontakten med varandra. Det skapar också en känsla av att låtarna tar den raka vägen istället för att det improviserade och det oväntade får ta plats. Istället får vi nöja oss med hårdare och kantigare versioner av låtarna. Och högre.
