Alliansen stänger ner världsledande forskningsinstitut
Strax före jul tog regeringen beslut om att lägga ner Arbetslivsinstitutet. Detta trots att alliansen före valet givit en splittrad bild av huruvida det skulle finnas kvar. Institutet, som har funnits sedan 1995, är ett nationellt kunskapscentrum för frågor som rör arbetsliv och har till uppgift att befrämja integration, mångfald och jämställdhet mellan män och kvinnor i arbetslivet. Därtill bedrivs världsledande forskning kring hälsa och arbetsmiljö. Beslutet om nedläggning har väckt starka reaktioner såväl på hemmaplan som internationellt.
I regeringens budget fanns inte plats för det tolv år gamla Arbetslivsinstitutet. Det stod klart 21 december förra året. Institutet ska vara avvecklat den 1 juli i år och 1 februari blev samtliga av institutets 400 anställda uppsagda. Nedläggningen berör även cirka 400 pågående forskningsprojekt samt ett stort antal människor utanför institutet som är involverade i dem.
De 60 miljoner som regeringen hävdar att de skjutit till för att projekten ska få möjlighet att fortsätta räcker inte långt.
– Det var egentligen pengar som vi redan hade och som regeringen först tänkte dra in men som vi kämpade för att få behålla, säger Gunnar Aronsson, professor i psykologi vid Arbetslivsinstitutet.
Regeringen skriver i sitt beslut att det finns stora kunskapsbehov inom arbetslivsområdet men att forskningen ska bedrivas på högskolor och vid universitet och bedömas av forskningsfinansiärer i konkurrens på sedvanligt sätt. Gunnar Aronsson är kritisk till de skäl regeringen angivit för nedläggningen.
– Regeringen verkar inte känna till hur vi jobbar. Det är bara en liten del av vår forskning som är statsfinansierad, 80–90 procent av anslagen har vi erövrat i konkurrens. Men allt ska man inte behöva konkurrera om, forskare bör ha en fast lön, en basfinansiering.
Beslutet medför att runt 250–300 miljoner kronor inom arbetslivsområdet kommer att försvinna, vilket innebär att det kommer att finnas mycket få anslag att söka för ny forskning.
– I utvärderingar har det visat sig att Sverige är duktiga på arbetslivsfrågor. Nedläggningen leder till minskat inflöde och utbyte på området, säger Gunnar Aronsson.
Han menar att det blir en enorm försämring beträffande hur befintlig kunskap ska nå ut till arbetsplatserna. Forskningen riskerar att bli akademiserad och introvert.
– Hur tror Littorin att den tvärvetenskapliga, praktiskt orienterade forskningen ska främjas om vi alla ska bli universitets- och disciplinforskare?
Institutets omfattande bibliotek, Sveriges enda samlade katalog över litteratur som rör arbetslivet, har redan tvingats slå igen.
– När all samlad kompetens försvinner blir det ohyggligt svårt att orientera sig. Regeringen ger Stockholms universitet tre miljoner för att ta hand om böckerna men det är vad det kostar att frakta dit dem och katalogisera dem. Det som var en samling blir nu en massa böcker utspridda bland andra. Det är bedrövligt att hela det här området faller sönder, säger Gunnar Aronsson.
Inte bara nationella protester har hörts kring nedläggningen utan även röster från det internationella forskningssamhället har höjts.
Hanna Westberg som är docent och kön- och genusforskare vid Arbetslivsinstitutet berättar att det inkommit mängder med protester till näringsdepartementet.
– Det är fruktansvärt att forskning som är internationellt erkänd och mycket praktiknära bara ska kastas i sjön. Man har inte utrett konsekvenserna för nedläggningen över huvud taget, säger Hanna Westberg.
Om regeringen verkligen avser att satsa på arbetslivsområdet så kan beslutet ses som något av en kontraorder, anser hon.
– Jag förstår inte den logiska kullerbytta som regeringen gjort. När Littorin var här och höll sitt anförande kändes det som om den logiska följden av hans resonemang skulle bli: ...och därför har vi bestämt oss för att fördubbla anslagen till Arbetslivsinstitutet. Den forskning vi bedriver förbättrar människors möjligheter att komma ut i arbete, säger Hanna Westberg.
