Det här är traditionell filmmusik i avseendet att den är känslosam, lågmäld och med en tematisk slinga som känns så där typisk för bra filmmusik; varje gång man hör den frammanas de där scenerna från filmen som man sett, oavsett hur lång tillbaka i tiden minnet ligger.
Men musiken till Farväl Falkenberg fungerar likadant utan att man sett filmen i fråga. För mig skapar Enockssons försiktiga gitarrplockande, ackorden från tramporgeln och visslingarna en helt egen film, en ganska dyster och ödslig men även vacker sådan.
Som alltid när det gäller en utgivning från Kning Disk är det exklusivitet som gäller. Handgjorda exemplar med vacker formgivning är kännetecknet. Man får inte bara musik från det här skivbolaget utan även ett stycke fysisk konst på köpet.