Den känns nära besläktad med hans senaste film Container. I pressmaterialet till filmen skrev Moodysson att han ville göra en autistisk film. Målet var att skapa en ström av intryck som liknar den autistiske personens perception. Denne har svårigheter med att sortera och bearbeta intryck och denna annorlunda kognition kan innebära att man fokuserar på detaljer och att man har svårt att skilja på vad som är relevant och inte. Det gav ett djärvt och utmanande filmspråk och filmen var en skarp samtidsdissekering.
Det autistiska draget återfinns i Apo kryp hos. Moodysson uppmanar:

stäng inte av, jag vill att alla ska se det här och allting är viktigt
I andra passager censurerar han sig själv och undrar:

varför skriver jag det här. varför skriver jag samma skit om och om igen. därför att jag: måste rensa, annars växer jag igen

Privata funderingar varvas med globala problem, Otto och Expressen får en käftsmäll, Stefan Edbergs serve dödar en linjedomare medan kriget pågår i en annan del av världen och allt riskerar att övergå i ett vitt brus. Precis som i Container gäller det att släppa taget och följa med i medvetandeströmmen, när man väl gett sig in i texten så tar den tag i en och släpper inte taget förrän man ur det schizofrena flödet kan utläsa en och annan sanning om vår samtid.
Apokryphos är grekiska och betyder dold, gömd och en apokryf är något som inte anses passa in, något som kan vara stötande, och givetvis något som även lockar Lukas Moodysson.