Krönika: Hailu Mergia står aldrig still
I Etiopien var han en superstjärna under 1970-talet. Nu släpper Hailu Mergia sitt första nya album på 15 år.
Hailu Mergias karriär är långt ifrån spikrak. Faktum är att hans väg mot framgång lätt kunde bli stoff för en film i samma anda som Searching for Sugar Man.
Mergia, född 1946, var under 1970-talet medlem i Walias Band där Mulatu Astatke, som brukar kallas ethio-jazzens fader, ingick under en tid. Bandet fick en chans att åka på en USA-turné i början av 1980-talet. Istället för att återvända till diktaturen i Etiopien valde Hailu Mergia att stanna kvar i USA. Han hamnade i Washington där han tog jobb som taxichaufför.
Mergia fortsatte att spela musik. När han väntade på kunder vid flygplatsen tog han fram en keyboard som drevs på batterier och övade en stund bakom ratten. Folk som passerade bilen frågade ofta om musiken och var den hade sitt ursprung. 1985 släppte han på egen hand Hailu Mergia & His Classical Instrument på kassett. Tanken med lågbudgetalbumet var att återvända till etiopiska folksånger och tolka dem på sitt egna vis.
Allt vände när Brian Shimkovitz, grundare av skivbolaget Awesome Tapes From Africa, av en slump stötte på kassetten i en skivaffär i Etiopien. Han fascinerades av Mergias förmåga att göra något eget av den traditionella musiken, hur enkla rytmer från trummaskiner förenades med bubblande syntar och ovanpå det melodier från dragspel och elpiano.
Shimkovitz fick tag på Mergias telefonnummer och frågade om han fick släppa albumet på nytt. Inom kort förändrades livet för Mergia. Med ens kunde hans publik inte längre få plats i baksätet på taxin.
En Europaturné sattes ihop och 2014 nådde de fram till Sverige. Spelningen på Oceanen är minnesvärd; under kvällens gång blev den lilla lokalen allt varmare och mot slutet rann svetten på publiken som dansade till Mergias medryckande orgelslingor.
I mars är det dags för Hailu Mergias första nyinspelade album på 15 år. Första singeln Gum Gum är intressant och visar att Mergia inte vill leva på gamla meriter. Det varma soundet från Mergias orgel ackompanjeras av en tight och jazzig rytmsektion bestående av Tony Buck, trummor, och Mike Majkowski, bas.
Hailu Mergia står aldrig stilla. Det sägs att han fortfarande kör sin taxi när han inte turnerar. Missa inte nya albumet Lala Belu. Och vi hoppas att Mergia har tid för ett nytt stopp i Sverige.
Fler album att se fram emot
Laurie Anderson & The Kronos Quartet: Landfall
Jonas Lundqvist: Affärer
Sarah Klang: Love In The Milky Way
MGMT: Little Dark Age
Ryuichi Sakamoto & Alva Noto: Glass
Slowgold: Mörkare
Steve Reich: Pulse/Quartet
The Soft Moon: Criminal
Femi Kuti: One People One World
Digable Planets: Reachin’
Anna von Hausswolff: Dead Magic
Familjen: Kom
Gengahr: Where Wildness Grows
Hey Elbow: C0C0C0
Dungen & Woods: Myths 003
Jenny Wilson: EXORCISM
Seun Kuti & Egypt 80: Black Times
David Byrne: American Utopia
Jack White: Boarding House Reach
Mount Eerie: Now Only
Guided By Voices: Space Gun
Chris Carter: Chemistry Lessons Volume 1
Sons of Kemet: Your Queen Is A Reptile