– Detta är så fruktansvärt orättvist. Jag blir förbannad över att de ger oss rätt att inseminera men sen är det i praktiken omöjligt, säger Jenny Kvick-Sandberg som tillsammans med sin fru Joanna stått i kö för att få bli föräldrar i Göteborg sedan oktober 2016. Och de är långt ifrån ensamma. Hundratals homo- och hetrosexuella par samt ensamstående kvinnor står och stampar för att få hjälp att bilda familj. Hur länge varierar beroende på var man bor. I Stockholm är kötiden ett år, Malmö tre månader och Västra Götaland hela fyra år. Tiderna skiljer sig alltså  dramatiskt mellan olika landsting och drabbas hårdast gör de längst bak i kön.

Samkönade par har fått lov att få assisterad befruktning sedan tidigare, men ensamstående kunde ställa sig i kö först sedan den nya lagen trädde i kraft 1 april 2016. Och värst är det just i Västra Götalandsregionen.

–­ När lagen nu finns vill vi självklart att den funkar i praktiken och då måste köerna vara rimliga. Det är de inte nu. Köerna är ett gemensamt problem för alla som behöver vård, men ensamstående drabbas tydligast just nu då de hamnat längst bak i kön, säger Sofia Kuno, ordförande för Föreningen för frivilligt ensamstående föräldrar med donation, Femmis.

Jenny Kvick Sandberg tillhör inte den gruppen men poängterar det orimliga i skillnaderna mellan olika landsting och att köerna just där hon bor är fyra år.

– Det är välkänt att kön här var lång redan innan nya lagen kom. När vi ställde oss i kö sa de att vi skulle räkna med ett och ett halvt års kötid ungefär. Sen har den bara ökat och Sahlgrenska vill nu inte ens sia om hur lång tid det kommer ta, berättar Jenny Kvick-Sandberg.

Anledningen att det har blivit såhär illa i just Västra Götalandsregionen får Hälso- och sjukvårdsstyrelsens ordförande Jonas Andersson (L) svara på.

– Under ett antal år inte byggde vi inte ut kapaciteten som vi borde ha gjort och när ytterligare två patientgrupper då tillkom blev en redan pressad situation ännu jobbigare, säger han.

Och om Västra Götalandsregionen tycker det är jobbigt nu så kommer det snart bli värre, för i förra veckan lades ytterligare ett nytt förslag från regeringen som innebär att embryodonationer ska bli lagligt från 1 januari 2019.

– Ja nu blir det extra viktigt att de landsting som har problem agerar snabbt, för nu kommer ju ytterligare en patientgrupp till en redan ohållbar situation, säger Sofia Kuno, ordförande för Föreningen för frivilligt ensamstående föräldrar med donation, Femmis. Hon menar att det handlar om hur landstingen prioriterar sina resurser och att vissa har lyckats och vissa inte har det.

Av storstadsområdena är det Malmö som legat bra till hela tiden och fortfarande har en kötid på två till tre månader. I Stockholm låg kön på cirka ett år, men där har regionen nu precis integrerat assisterad befruktning i vårdvalet för att patienterna ska kunna garanteras kötid på max tre månader. I Västsverige är frågetecknen betydligt fler. Jonas Andersson menar dock att de visst har agerat.

– Vi fattade beslut under hösten om att upphandla mer vård för gruppen som nu står i kö på Sahlgrenska. 11 miljoner kronor har skjutits till för externa vårdgivare för 2017–2018 och det bör innebära cirka 200–250 behandlingar. Till det kommer 7,6 extra miljoner till offentliga vården, säger han. Exakt hur vad det innebär i förkortande av köer vet han inte. Inte heller när det kommer implementeras.

– Jag vet inte ännu om upphandlingen är avslutad eller när den kommer träda i kraft. Målet är att vi så snart som möjligt ska klara de garantitider som finns, vilket är 3 månader i första kontakt och sen ytterligare 3 månader för behandling. Vi är medvetna om att vi är en bra bit därifrån just nu, säger Jonas Andersson.

Den största risken, menar Sofia Kuno är inte bara att detta främst drabbar ensamstående utan att det också blir en klassfråga.

– Ja, det viktigaste för oss är god tillgång till den offentliga vården. Möjligheten att försöka bilda familj ska inte vara en penga- och i förlängningen en klassfråga.

Jenny Kvick-Sandberg håller med och menar att det även gäller samkönade par.

– Nu råkar jag och min fru ha ekonomiska möjligheter att eventuellt få hjälp på en helt privat klinik, men sådana möjligheter har inte alla. Det blir skevt när vi har en lag men där rättigheterna hänger ihop med var du bor och hur mycket de politikerna vill satsa på din rättighet.

Nu har Jenny Kvick-Sandberg startat en namninsamling och ett instagramkonto för att sätta ytterligare press på politikerna.

– Jag hoppas med detta uppmärksamma frågan att homosexuella och ensamstående bara förväntas backa och vara tacksamma för att lagen inkluderar oss när det ju i praktiken inte spelar nån roll för vi får ju ingen hjälp ändå, menar hon.