Humortrio säger fuck you till duktig konst
Föreställningen Total fräschhet kretsar kring sökandet efter en manlig förebild. "Skit i förebilder! Bättre att göra som punkarna och starta ett eget band, och se upp till sig själv", säger Ossian Melin, som tillsammans med Filip Aladdin och Anton Hellström utgör kulturgruppen Konstab.
Wikipedias förklaring av Göteborgshumor: ”Humor som kännetecknar göteborgare. Göteborgshistorier kännetecknas av ordvitsar, ofta ihop med snabba och träffsäkra repliker. En del av vitsarna handlar om stockholmare eller andra ”utsocknes”.”
Ossian Melin och Anton Hellström odlade under Instagramkontot Olika personer sin egen Göteborgshumor där de med träffsäkerhet ringade in utmärkande karaktärsdrag hos olika typer. Roligt och utmanande, men alltid med värme.
Kontot blev snabbt en succé, som mest hade de 23 000 följare. Ossian och Anton tröttnade dock, trots flera jobberbjudanden.
– Vi blev överraskade över gensvaret vi fick. Vi var ju först ut med att göra den här typen av filmer på Instagram och snart kom det efterföljare, som ärligt talat var dåliga, fåniga och korkade. Vi såg oss som pretentiösa konstnärer och ville inte bli ihopkopplade med unga youtubers. Och jobberbjudandena vi fick kan jag bara skratta åt, det var mest jippon som gick ut på att kapitalisera vad vi skapat, konstaterar Ossian Melin.
Ossian och Anton fick en ny partner i Filip Aladdin och trion började snart smida nya planer. Med knappa resurser skapade de en föreställning på Folkteatern i Göteborg. Året efter inledde de ett samarbete med Teater Brunnsgatan Fyra i Stockholm. Förra året var det premiär för Total Trygghet, som handlade om gud, Sveriges historia, arbetarrörelsens framväxt och om vart Sverige är på väg. Den 19 januari är det så dags för Total fräschhet, del två i en planerad trilogi. Total trygghet hyllades av kritikerna. Trots detta är trygghet inget som utmärker humortrion för tillfället.
– Den föreställningen byggde på att vi gjorde vad vi ville, den var gjord i ett slags punkighet och byggde på trashestetik. Nu måste vi ta den formen och den attityden och göra något annat. Vi har alltid gjort det vi själva vill och varit noga med att inte göra rätt. Nu är jag orolig att vi för första gången försöker göra riktig teater. Ambitionerna är så mycket högre nu, suckar Ossian Melin.
– Ett annat problem är att den förra var rolig. Den här gången kommer publiken inte skratta lika mycket.
Framgångarna har fört med sig förändringar. När Göteborg övergavs för Stockholm innebar det att Ossian och Filip i dag får tränga ihop sig i en liten enrumslägenhet i Årsta medan Anton för närvarande är inneboende hos föreställningens producent.
– Vi har den senaste tiden varit väldigt isolerade och enbart tillbringat tid på teatern, kanske som ett sätt att undvika livet, jag vet inte riktigt varför det blivit så. Det senaste året har jag verkligen tappat kontakten med mentaliteten som råder här. Jag har ju kontakt med många som arbetar inom reklam och media, men känner mig långt ifrån den världen. Min förra flickvän var även hon konstnär, men gjorde även flera kommersiella arbeten. Hon konstaterade att jag föraktade allt hon stod för.
– Det stämmer. Jag drivs av hat, konstaterar Ossian och ger exempel på hur han nyligen flippade ur efter att ha fått en inbjudan till modeföretaget Acnes julfest.
– Det var en fest där kända konstnärer som skulle göra performanceverk listades och längst ner sju företagsnamn som sponsrat festen. Trots att jag kommit från ett arbetspass på sexton timmar satte jag mig vid datorn för att skriva manus, mest för att skriva av mig hatet jag kände för detta.
Att bli en del av etablissemanget är överlag något som inte eftersträvas av Ossian, Anton och Filip. Att de blivit jämförda med Killinggänget ser Ossian som tröttsamt.
– Det säger mer om dem som gjort jämförelsen. Av allt som gjorts ska man nöja sig med att jämföra oss med ett gäng ironiska svenskar som var verksamma för 20 år sedan, säger Ossian, som överhuvudtaget inte arbetar utifrån några förebilder.
– Vi säger: Skit i förebilder! Bättre att göra som punkarna och starta ett eget band, och se upp till sig själv. Det är ideal vi lever efter.
Att gå sin egen väg och bryta mot konventioner är något som Ossian Melin återkommer till. Både han och Anton delar bakgrund, de är uppvuxna i konstnärsfamiljer i Göteborg och bodde på samma gård i Majorna.
– Vi busade väldigt mycket i skolan, gjorde mycket pranks och stod för diverse upptåg. Att vilja jävlas lite är något som levt kvar, Vi vill fortfarande säga ”fuck you”, då riktat till borgerligheten, duktig konst eller bara åt Stockholm, säger Ossian och tystnar innan han nyanserar:
– Ett ”fuck you” levererat med en viss humor.
Total fräschhet kretsar nämligen kring far- och sonrelationer och sökandet efter en manlig förebild.
I svallvågorna efter metoo är manliga förebilder inom kulturbranschen svåra att hitta. Tommy Berggren får i Total fräschhet klä skott för den stukade manligheten genom att dyka upp som en projicerad bild.
Det handlar till viss del om att inte gå i samma fotspår.
– Vi kan gå igång när vi pratar om att komma till en fest eller en vernissage påtända och skapa bråk, det var ju så Flinck och Persbrandt gjorde på sin tid. Det är en absurd bild att måla upp med tanke på att vi är hur mesiga som helst. Vi är förhoppningsvis en ny sorts kulturman.
Sådan far sådan son brukar man säga. Även om Ossian Melin vill gå sin egen väg har han, liksom sin far, valt att satsa på konstnärsyrket. Och att arbeta med humor är ytterligare en gemensam nämnare.
– Jag känner igen mig så otroligt mycket i min pappa. I en av föreställningens scener spelar jag mot en filmsekvens från 1992 där min pappa är exakt så gammal som jag är i dag, det är närmast skrämmande att se likheten, säger Ossian Melin.
– Anton och Filip skrattar åt min upptagenhet vid min pappa, men det har fått dem att fundera över sina relationer med sina pappor.
Efter att föreställningen spelats i Stockholm går den senare i vår vidare till Göteborgs Stadsteater. Redan finns tankar, även om de är något luddiga, om hur trilogin ska avslutas.
– Det är lite osäkert på vad den avslutande delen blir, just nu är vi jävligt trötta på varandra och det är inte säkert att vi vill vara bara vi tre nästa gång. Framöver har jag tankar på att inte stå på scen utan arbeta mer som regissör. Filip är intresserad av att utforska vad teaterscenografi kan vara medan Anton vill satsa mer på att utveckla skådespelandet, säger Ossian Melin.