Tyska arbetsköpare rasar mot fackförbundet IG Metalls krav på en 28-timmarsvecka och har hotat att ta frågan till domstol, rapporterar AFP.

– Det här är den svåraste frågan att förhandla om med arbetsköparen. Just nu vill de inte ens diskutera den, säger Silke Ernst, pressansvarig på IG Metall, till Fria Tidningen.

Men för fackmedlemmar är arbetstidsförkortning desto viktigare. I en enkät som fackförbundet gjorde bland 680 000 arbetare förra året visade sig arbetstid – och möjligheten att själv bestämma över den – vara en av de viktigaste frågorna för de svarande, berättar Silke Ernst.

Kravet som facket nu driver handlar om möjligheten att gå ner till en 28-timmarsvecka under en tvåårsperiod. Man vill också att personer som går ner i tid för att ta hand om barn eller äldre släktingar, eller för att ta udden av skiftarbete, ska få en viss kompensation för lönebortfallet.

– Skiftarbete är tärande. Detta är ett sätt att göra det möjligt att ta hand om sin hälsa, säger Silke Ernst och fortsätter:

– Alla borde ha de här möjligheterna, även de som har låga löner.

Mediebevakningen i Tyskland har hittills varit positiv för facket, enligt Silke Ernst.

– Den här frågan sätter fingret på tidsandan. Kvinnor och män som vill kunna dela på uppgifter i hemmet behöver mer flexibilitet och självbestämmande. Vi vill att förutsättningarna för att kombinera arbete och familj förbättras.

Inom den tyska metallindustrin är 35-timmarsveckor standard, något som fortfarande kan verka avlägset här i Sverige. Men enligt Silke Ernst är det inte riktigt så enkelt. Inom ramen för lokala avtal tillämpas nämligen en flexibel arbetstidsmodell där man arbetar mer än 35 timmar i veckan under högkonjunkturer. Nu ligger till exempel snittet inom industrin på strax över 39 timmar, säger hon. Timmarna registreras i ett arbetstidskonto och när det går tufft ekonomiskt tas de ut i ledig tid.

– Under finanskrisen 2009–2010 hade många timmar redan sparats ihop på företagen. Då fick folk stanna hemma så att kostnaderna skulle sjunka, samtidigt som de inte behövde sparkas.

Upplägget innebär en hög grad av flexibilitet för företagen, säger Silke Ernst.

– Men det har alltid varit i bolagsledningarnas intresse, inte arbetarnas. Nu vill vi ha ökad flexibilitet till arbetarnas fördel.

Under veckan har facket gått ut i varningsstrejker; en typ av punktstrejker som ofta används under avtalsrörelser i Tyskland. Enligt flera nyhetsmedier kan så många som 700 000 arbetare komma att delta i strejkerna som ska vara de första landsomfattande strejkerna utan tidsbegränsning sedan 2003.

Men Silke Ernst vill tona ner omfattningen av stridsåtgärderna.

– Vi sitter fortfarande i förhandlingar och det vi gör nu är helt vanligt, vi gör alltid så här. Om vi inte har kommit fram till en lösning i slutet på januari får vi se vad som händer då.