”Kvinnoförtryck är ett tecken på att samhället inte mår bra”
I veckan släpps Me too: Så går vi vidare. Röst, redskap och råd, den första svenska boken om rörelsen me too. Fria pratar med redaktören Alexandra Pascalidou om vad som hänt och hur man tar det vidare.
Alexandra Pascalidou är författare, journalist, programledare och människorättsaktivist. Det märks på hennes schema. När jag pratar med henne en måndag förmiddag är hon nyss hemkommen från London och har knappt sovit någonting alls. Det märks dock inte på hennes retoriska förmåga. Kärnfullt benar hon ut varför me too-rörelsen händer just här och nu.
– Mycket handlar om synkronicitet. Den digitala revolutionen fick sitt genomslag. En samlad, kollektiv kvinnokraft som över gränserna ger uttryck för sin ilska och frustration. Givetvis hjälpte det också att det hela började i Hollywood, men för mig är det viktigt att också lyfta upp den som startade me too tio år tidigare; den afroamerikanska aktivisten Tarana Burke.
Hon fortsätter.
– Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men jag tror också att Trump har hjälpt oss. Han har gynnat kvinnokampen. Han ställde allt på sin spets och tvingade oss till handling. USA har en president som gett uttryck för sexistiska tankegångar. Han är känd för att ha sagt ”grab them by the pussy” och omklädningsrumsnack offentligt. Trump kom som en påminnelse om att vi måste resa oss upp och göra någonting.
Som redaktör för den första svenska boken om me too, Me too: Så går vi vidare. Röst, redskap och råd har Alexandra Pascalidou fått ta ställning till en rad olika dilemman. De som tycker att boken kommer för tidigt i rörelsen. De som inte tycker att det behövs en bok. De som undrar vad som händer nu. Alexandra Pascalidou menar att detta bara är början, rörelsen lever och växer.
– Det är fantastiskt att det faktiskt blivit en bok. Jag befarade att det skulle stanna i cyberrymden. Vi försöker fånga stämningen, rösterna, reaktionerna, råden och redskapen som cirkulerar just nu. Sedan i framtiden kommer forskning ta reda på exakt vad det var som egentligen hände under den här tiden. Det kommer skrivas otroligt mycket, men jag är stolt över att ha fått jobba med den första boken, säger hon.
Att vara redaktör för den första boken i sitt slag har varit slitsamt. Men Alexandra Pascalidou framhåller att hon är som klippt och skuren för rollen.
– Det har varit svettigt och smärtsamt, men jag går igång på nära döden-deadlines. Jag behöver adrenalinet. Sedan var det förstås smärtsamt att gå igenom allt material och alla berättelser. Men det väckte också otroligt mycket hopp. Det finns en enorm kraft, styrka och jävlaranamma. Jag känner att min nioåriga dotter kommer att få ärva en bättre värld.
Vad händer med me too nu?
– Vi är mitt i en väldigt omvälvande tid. Vi går vidare genom att var och en av oss faktiskt inser att den här kampen bara börjat. Vi måste kämpa för mänskliga rättigheter, jämlikhet, jämställdhet och alla människors lika värde. Alla dessa frågor går hand i hand, säger Alexandra Pascalidou och fortsätter.
– Kvinnoförtrycket är ett tecken på ett samhälle som inte mår bra. När man nu höjt rösten ser man att det är först då förändring kan ske. Så fortsätt höj rösten, fortsätt förändra allt det vi inte kan acceptera. Framför allt: fortsätt gå samman. Även de mest individualistiskt lagda personerna kan inte förneka kraften i kollektiv handling och kamp.