Det är lätt att fastna framför en skulptur av Karin Karinson. De många detaljerna pockar på uppmärksamhet och skapar igenkänning. Jag tycker mig känna igen en porslinsfigurin, som till viss del döljs av ett lager av glas och glasyr, från min farmors hem.

Ett steg bakåt blir intrycket ett annat. De olika prydnadssakerna som ingår i verket skapar en form som blir märkligt levande.

– Less is more är inget jag skriver under på, skrattar Karin. Istället är det i mina verk mer av allt som gäller.

Under temat Objects of Desire utforskar Karin Karinson människans villkor för identitetsskapandet genom massproducerade föremål. Genom dessa föremål tycker Karin Karinson att man kan spegla de drömmar som förknippades med föremålen och på något vis ger de en skärva av en annan tid.

– Jag är intresserad av föremål som vi omger oss med och gillar att ge dem nytt liv genom att använda dem i mina skulpturer. Jag är intresserad av föremål som funnit i hem och som fått ett värde som inte är av ekonomisk art, föremål som massproducerats och som den ”goda smaken” avfärdat som ful och kitchig, förklarar Karin Karinson, som säger att hon hittar många föremål på loppmarknader.

Bland alla föremål som hon använder finns en kategori som hon ömmar lite extra för.

– Rosa porslinselefanter. De kan jag inte låta bli att köpa när jag ser dem. Överlag fastnar jag lite extra för saker som får mig att rycka till: ”Vad är det där, vad har man haft den till och vem har haft den i sin ägo”.

I Karinsons händer förvandlas dess alldagliga föremål till konst. Det massproducerade blir en del av en unik skulptur. Närmast kommer hennes konst att visas på Göteborgs Konstmuseum där årets Stenastipendiater visas.

– Det var en överraskning att tilldelas stipendiet. Och mycket glädjande, säger Karin Karinson, som för utställningen producerat en installation som visar ett monumentalt altare.

Konsthantverk har de senaste åren fått högre konstnärligt anseende. Men trots att Karin märker av ett ökat intresse är det fortfarande svårt att leva på konsten.

– Även om folk gillar konsthantverk är det fortfarande så att man hellre köper billigt. Jag tycker det är tråkigt att man köper ett massproducerat föremål för en peng som knappt täcker tillverkningskostnaden.

De statliga konstutbildningarna har hög status, men efter studierna är det svårt att hitta arbete.

– Det är svårt att verka som konstnär då kostnaderna är höga, man måste ha dubbla hyror då det är nödvändigt med en ateljé och däröver tillkommer materialkostnader. Det som gäller är att söka stipendier och bidrag, säger Karin.

Grunden för skulpturerna är lera. För Karin Karinson är hennes arbetsmaterial något mer än bara en klump lera.

– I min värld är allt lera. Lerklumpen jag håller i handen består av mikroskopiska partiklar som samlats under massor av år. Men leran lever fortfarande och kan formas till nya föremål. Att jobba med den plastiska leran är härligt. När jag skulpterar med hårda föremål möter jag ett annat motstånd, då är utmaningen att söka den rätta platsen för varje föremål.

Efter utställningen på Konstmuseet väntar nya uppdrag för Karin Karinson.

– Jag arbetar just nu med en stor totempåle som kommer att vara en del i scenografin till en teaterföreställning Total fräschhet. Det känns kul att få visa mitt arbete i en helt ny kontext och att personer utanför konstvärlden kan få se vad jag gör. Sedan väntar en utställning på Växjö Konsthall. Utöver det är jag på jakt efter en ny lokal att hyra som ateljé, det är inte det lättaste att hitta, säger hon.