Ett efter ett faller löven från körsbärsträden i byn Suderbys i Västerhejde socken på Gotland, 7 kilometer söder om Visby. Det vilar en dyster och ödesmättad stämning över byn, där hälften av husen i dag ligger öde och där grävmaskinerna när som helst kan rulla in. Utanför porten till ett av husen har den svenska flaggan ramlat ner och täckts av smuts.

Fram till 2016 var bostadshusen på fastigheterna Västerhejde Suderbys 1:31, Stenkumla Martille 1:24 och Stenkumla Källgårds 1:17 bebodda, de sekelgamla trädgårdarna vårdades och det lyste i fönstren på vintern.

Suderbys var en del av den levande landsbygd som politiker och myndigheter så gärna talar varmt om. Men nu har Fortifikationsverket förvärvat husen och beslutat att riva dem. Motivet är att det inte anses ekonomiskt försvarbart att hyra ut dem, men någon handling som visar hur man kommit fram till detta finns inte. Detta i ett läge där Försvarsmaktens anställda som ska flytta till Gotland för att arbeta vid ett nytt regemente har svårt att hitta bostäder, i synnerhet i Visby med omnejd.

I en tid där hela det svenska samhället präglas av försök att minska resursförbrukningen och samtidigt öka antalet bostäder, kan vi inte förstå hur ansvariga vid en statlig myndighet resonerar när de beslutar att riva fullt beboeliga hus.

Det är inte så att vi inte har försökt att förstå. I mer än ett halvår har vi försökt föra en dialog med de tjänstemän vid Fortifikationsverket som ansvarar för myndighetens fastigheter på Gotland. Vi har fått svar på många av de frågor vi haft. Vår övergripande fråga; hur beslutet att i praktiken riva halva byn Suderbys är förenligt med den rådande tidsandan att värna äldre kulturmiljöer, skapa ett mer hållbart samhälle och en levande landsbygd, är dock fortfarande obesvarad.

Vi anser att den antikvariska bedömning som Fortifikationsverket ålagts att genomföra visar byggnader och kulturmiljöer som bör värnas och utvecklas, inte avvecklas.

Vi anser det också vara djupt beklagligt att Fortifikationsverket efter det att man förvärvat nämnda fastigheter låtit bli att underhålla dessa och avsiktligt gett polisen tillåtelse att skada bostadshusen i övningar. Att en statlig myndighet avsiktligt låtit förstöra kulturmiljöer, i dessa fall innan ett rivningslov beviljats, kan aldrig vara en ursäkt för att de inte ska bevaras.

Det är viktigt att poängtera att de bostadshus som Fortifikationsverket vill riva inte är belägna inom det område som ska tas i anspråk för de nya byggnader på Tofta skjutfält som uppförs för att användas av det nya regemente som etableras på Gotland.

Inte heller inkräktar något av husen i byn Suderbys på den mark där Försvarsmaktens övningar på Tofta skjutfält äger rum. Men om vi trots allt försöker se saken ur Försvarsmaktens perspektiv anser vi att det borde vara bra om det finns människor som bor öster om det stängsel som ska dras runt nybyggnationen på Tofta skjutfält och som kan uppmärksamma rörelser som inte borde ske där. Att endast ha obebodd skogsmark intill förrådet med de enda stridsvagnar som finns på Gotland ser vi som direkt olämpligt. Det viktigaste försvaret av ett land är medborgarnas ögon och öron, men också viljan och ambitionen att bevara och utveckla de kulturmiljöer som föregående generationer har lämnat efter sig åt oss som lever nu.

Med allt detta sagt är vår förhoppning att Försvarsmakten och Fortifikationsverket tar sitt förnuft till fånga och omprövar beslutet att riva bostadshusen på Västerhejde Suderbys 1:31, Stenkumla Martille 1:24 och Stenkumla Källgårds 1:17.

Skrivelsen skickades till ÖB Micael Bydén samt Fortifikationsverkets generaldirektör Urban Karlström den 14 oktober 2017.