Yvette Lissman har fullt upp, berättar hon när Fria Tidningen ringer. Breven flödar in sedan hon förra veckan började efterlysa berättelser från personer som utsatts för sexuella övergrepp.

– Det började med att jag satte #metoo på min egen Facebookvägg, utan att skriva om mina egna erfarenheter. Jag tyckte att det kändes viktigt att göra, utan att blotta mig för mycket. Men sedan började mitt flöde fyllas med de här historierna.

Yvette Lissman berättar att hon blev ledsen av att läsa om andras erfarenheter. Hon önskade att hon hade orkat berätta om det hon själv varit med om.

– Men det gör jag inte. Det är något som har påverkat hela mitt liv och som känns fruktansvärt jobbigt.

Samtidigt kände Yvette Lissman att de berättelser som kom fram behövde dokumenteras innan de försvann från den digitala världen.

– Vad händer när hashtaggen slutat trenda? Vi måste skapa dokument och en plattform för debatt, så att det finns kvar något rent fysiskt.

Därför samlar hon nu in historier till en antologi, som ska representera erfarenheter bland såväl kvinnor som transpersoner och ickebinära.

Vad hoppas du att antologin ska bidra med?

– Jag tror att det är läkande för dem som får berätta att bli hörda, och att det även kan vara det för dem som läser. Jag vill dokumentera ett samhällsproblem och visa på maktstrukturer som män inte själva förstår att de är delaktiga i. Jag hoppas att den kan ligga till grund för politiska debatter.