Skapar debatt om surrogatmödraskap
Genom en surrogatmamma uppfylldes deras önskan om att skaffa barn. I dag är dottern Maïa fyra år gammal och i den nya romanen Moscow Baby berättar Håkan Lindgren delvis fiktivt, delvis verklighetsbaserat om den långa resan.
I Håkan Lindgrens nya roman Moscow Baby får vi följa fransmannen Victor och svensken Jacob och deras liv i Paris innerstad. När de bestämmer sig för att skaffa barn tillsammans ställs de inför en stor utmaning, i Frankrike är det inte tillåtet för samkönade par att adoptera och att flytta till Sverige går inte. Via kontakter på internet får de upp ögonen för möjligheten att försöka med en surrogatmamma – i Moskva.
Förutom bokens karaktärer och en del utvecklande händelser är väldigt mycket hämtat från verkligheten i denna relationsroman.
– Frågeställningen om att skaffa barn via surrogatmamma och allt som har med den processen att göra är verkligt, säger Håkan Lindgren.
Håkan Lindgren har bott i Frankrike sedan 1998 och träffade sin nuvarande man för tio år sedan. Till vardags arbetar han på bank i Luxemburg. Det är inte bara samkönade par som har problem med att skaffa barn, menar Håkan Lindgren, som hoppas att boken kommer att ses som en relationsroman för alla. Tematiken och frågeställningen som lyfts är lika aktuell för heterosexuella par.
– Jag känner flera par som haft problem med att få barn och vissa har lyckats, vissa har det inte. I boken handlar det om en familjekonstellation som kallas regnbågsfamilj, men i mångt och mycket är den som vilken annan familj som helst, säger han.
Möjligheten till surrogatmödraskap ser olika ut i olika delar av världen och det är inte tillåtet i varken Sverige eller Frankrike. Ofta är det politiker som framför de starkaste tankarna, och Håkan tror att det i de flesta fall handlar om människor som själva aldrig stött på några liknande problem, och som kanske fått barn den vanliga vägen.
– Jag tror att det är lättare att säga att vissa saker är konstiga och inte borde tillåtas om man aldrig upplevt det själv, man har lättare att sätta sig på höga hästar. Det talas om att barn ska ha både manliga och kvinnliga förebilder, och det håller jag med om, men de behöver inte alltid finnas i den egna familjen. Det finns många skilsmässobarn som bara lever med en förälder, säger han.
Frågan om vad som är rätt respektive fel när det gäller surrogatmödraskap är svår att besvara och Håkan påstår inte att han sitter på hela sanningen. Men boken är ett exempel på hur det kan gå till.
– Jag tror nog ändå att boken kan ses som ett inlägg i debatten. Kan jag göra någonting för att underlätta för andra så gör jag gärna det, säger han.
Från dagen då Håkan och hans man för första gången kontaktade den ansvariga kliniken i Moskva skulle det dröja fem år fyllda av hopp och förtvivlan. Efter att ha gjort totalt nio försök med olika surrogatmammor och äggdonatorer, kunde de äntligen flyga hem med sin dotter Maïa. Men i efterhand tycker Håkan att utgången blev bättre än om allt fungerat vid första försöket. Kvinnan som födde Maïa bar på ett redan befruktat ägg och är inte biologisk mamma.
– Jag kommer ju aldrig veta hur det känns att vara gravid, men jag vill tro att det faktum att det inte var hennes biologiska barn underlättade för henne lite grann i alla fall, säger han.
I dag skriver Håkan Lindgren på en ny bok, men den handlar om helt andra saker. Vi får vänta ytterligare en tid innan det kommer en fristående uppföljare till Moscow Baby.
– Jag kommer att skriva mer om Victor och Jacob, men den boken kommer ha ett helt annat fokus, säger han.