Sedan i början av januari har frivilligorganisationen Agape hanterat den gatuproblematik som Göteborgs stad försatt ensamkommande ungar i. När staden skrivit ut dem från HVB och familjehemsverksamhet (för att de blivit åldersuppskrivna, eller fyllt 18), har vi erbjudit ett alternativ till gatan, dit de ofta flytt för att slippa tappa den lilla trygghet de funnit i vår stad.

Stadens egna fältarbetare kämpar. De kartlägger och gör orosanmälningar, men har inget att erbjuda ungdomar som kommit ensamma. De innefattas nämligen inte av socialtjänstlagen längre för det har Göteborgs stad bestämt.

När det saknas trygga, tillförlitliga och kontrollerade sammanhang blir de desperata ungarna en risk för den stad som svikit dem. Det är en stor och växande grupp. I Agape har vi hållit stationerna igång, lyckats få fram ett 100-tal frivilliga familjer, startat öppet hus med möjlighet till övernattning växelvis mellan några kyrkor, vi abonnerar platser på ett härbärge, vi har flera andra temporära boendeplatser och vi har öppnat upp en husvagn.

Hösten 2015 kom det fler än 1500 ensamkommande ungar till Göteborg. De fick ett datum att ”fylla år” på, baserat på dagen de anlände, för att de då liksom nu, inte visste exakt. För att man inte får ett födelsebevis i Afghanistan. De flesta som kom var ungefär mellan 15 och18. Många blir alltså 18 i höst.

Det innebär att Göteborg kommer att behöva möta fler på gatan, eller i Agape. För de åker inte till anläggningsboendena i Norra Sverige, de håller fast vid den sköra trygghet de funnit, i skolan och i staden Göteborg.

Agape ger busskort till dem som hamnar på pendelavstånd, som Vänersborg och nu senast Halmstad. De åker fram och tillbaka och bor. Lydigt. Men missförhållandena på anläggningsboendena är tydliga. Bristerna, utsattheten, övergreppen och avsaknaden av struktur, av ansvariga vuxna.

Regeringen har i höstbudgeten avsatt 195 miljoner över landet för att stärka kommunernas möjlighet att erbjuda 18-åringar boende i kommunen, om de har skola där. I går fattades det beslut i kommunfullmäktige om hur Göteborg skall fördela och använda de 10,8 miljoner som tillfaller oss. Utfallet blev fegt. Ungefär en femtedel av pengarna förs till Social resursförvaltning för oss frivilliga organisationer att ansöka om. Resten läggs på vänt. Man väljer att vänta in ytterligare ett beslut och avvaktar. Hur kallt ska det hinna bli innan ungarna får tak över huvudet?

Göteborgs stads politiska ledare har inget intresse av att ge de här ungdomarna fortsatt stöd. S och M backar och har missat hela poängen med att uteblivna insatser skapar risker för hela vår stad. V, MP och F! har förstått läget. De har sett och förstått resultaten av Agapes och andra organisationers frivilliga insatser, men blev nedröstade.

På helt frivillig basis har Agape tillgodosett en massa ungdomars behov – det är inte enkelt. Det handlar framför allt om att komma runt dyra försäkringspremier, hade det inte varit så att man validerade ungdomar i asyl som högrisk, hade vi till exempel kunnat få tillgång till fler lokaler. Staden sitter på en hel del sådana. De står tomma. Där hade ungdomar kunnat få bo, och frivilligsektorn hade kunnat bemannat. Om viljan fanns.Vi står redo. Vi vet allt om hur vi kan samordna oss, om vår kapacitet, vi svek nämligen vare sig vår stad, våra ideal eller vår ideologi. Och vi vägrar svika ungarna. Vi har löst det för så många, på vår personliga fritid. Utan stöd från staden.

Men nu behöver staden göra sin del. Kom igen nu politiker - fatta beslut om att tilldela frivilligsektorn medel för att fortsätta kunna göra mer för fler. Ni kan se det som ett nödvändigt förlåt för den risk ni utsätter de här ungarna för. För den risk ni utsätter vår stad för. Den vars framtid ni ansvarar för.