– Jag är medveten om att det är en svår fråga, men jag tror inte att vi bekämpar fattigdom genom att tillåta tiggeri, säger ordföranden för Vellinges kommunstyrelse, Carina Wutzler (M), till TT.

Moderaterna, med egen majoritet i skånska Vellinge, var de som lade fram förslaget om ett förbud. I tisdags röstades det igenom i kommunstyrelsen, med stöd av Liberalerna och Sverigedemokraterna. Fyra centrala områden i Vellinge, Höllviken och Skanör ska omfattas av förbudet, som med stor sannolikhet kommer att klubbas igenom av kommunfullmäktige i september. Målet är att det ska träda i kraft vid årsskiftet.

Redan 2011 försökte Sala som första kommun i landet att införa ett liknande förbud. Då stoppades det av länsstyrelsen som inte ansåg att det var förenligt med ordningslagen. Men händer samma sak med Vellinges förbud vill Carina Wutzler ta det vidare till domstol.

Hon menar att näringsidkares och kommuninvånares erfarenheter har lett till att frågan väckts.

– Det är allt från att man tycker att man blir hindrad från att gå in i butiker, man känner sig påhoppad, till att man gör sina personliga behov i anslutning till platserna, säger hon till TT.

Men kommunpolitikerna Angela Everbäck (MP) och Björn Axtelius (S) känner inte igen den beskrivningen. De säger att det över huvud taget är få personer som tigger i Vellinge och menar att de som gör det inte ställer till med några problem.

Jurister vid Sveriges kommuner och landsting har kommit fram till att det troligen är möjligt att införa ett begränsat tiggeriförbud i de lokala ordningsföreskrifterna. Men Angela Everbäck är kritisk till att förbudet i Vellinge har tagits fram på just det sättet.

– Lokala ordningsstadgor ska fungera som ett sätt för kommuner att reglera sådant som när man får skjuta raketer eller på vilka platser man får ha hund. Nu plockar man upp en specifik grupp människor i ett reglemente som har ett helt annat syfte, säger hon.

Angela Everbäck är också tveksam till att avsikten med förbudet är att hjälpa människor.

– Varför ska Vellinge gå i bräschen och föra fram något så aggressivt mot en grupp som redan är utsatt?

Liv Palm är enhetschef på Crossroads Malmö, ett av Stadsmissionens stödcenter för utsatta EU-medborgare. Hon tycker att ett tiggeriförbud är fel väg att gå.

– De är här lagligt, de har rätt att röra sig fritt i EU. Man måste jobba på olika plan. Det går inte att lagstifta bort fattigdom, säger hon.

Liv Palm berättar att de flesta som vänder sig till Crossroads har kommit till Sverige för att leta efter försörjning. Hon tycker att fler borde ta chansen och erbjuda dem anställning.

Hon menar också att ett tiggeriförbud kan bidra till ökad utsatthet.

– Vi har sett tusentals års diskriminering av romer. Det här innebär en hetsjakt på otroligt utsatta människor som jag tror kan bidra till ännu fler hatbrott mot gruppen.

Vellingepolitikern Henrik Thorsell (L), som röstade för förbudet, håller med om att det inte handlar om en ordningsfråga. Kommunen har inte problem med personer som tigger, säger han.

– Men det är en väldigt ideologisk fråga. Vi vill inte ha tiggeri som företeelse. Ordningsföreskrifter är ett verktyg som man kan ta till.

Tiggeri är ett symptom på att samhällets skyddssystem inte klarar av att hjälpa dem som är fattiga, menar han. Man accepterar tiggeri istället för att erkänna misslyckandet, anser Henrik Thorsell.

Har ni andra förslag på bordet som kan hjälpa EU-migranter, till exempel vad gäller arbete?

– Vi har en massa insatser och förslag, men de är inte specifikt riktade mot EU-migranter. Men det är inte så att de inte kommer ha möjlighet att söka de jobben.

Kritiker menar att förbudet specifikt drabbar folkgruppen romer. Hur ser du på det?

– Hur kan de påstå att det är en specifik folkgrupp? Jag är inte säker på att det bara är romer. Det är fel slutsats att dra. Det är tiggeri som företeelse vi vill komma åt. Försvaret för rätten att tigga löser inte tiggarnas problem.

Gör ett förbud det?

– Nej, men det innebär att man erkänner problemen.