Det låter väldigt lite Borås om Blameful Isles och bandets nya album This Heart Of Our Heart. Om man nödvändigtvis måste etikettera Blameful Isles är det jazz; spirituell jazz med rötterna i 70-talet och artister som Don Cherry, och John Coltrane och inte minst Pharoah Sanders.

Fri musik har inga begränsningar. Från studion i Borås sprids smäckra pianotoner, skrikande saxofontoner och grooviga trummor och med sommarvindarna färdas de vidare. En som fångat upp budskapet är ingen mindre än hiphop-artisten Talib Kweli som på sitt Facebookkonto skriver: ”Blameful Isles is dope”.

– Det var verkligen en överraskning, och jag är verkligen smickrad av att uppmärksammas av en artist som jag själv lyssnat mycket på, säger Daniel Israelsson, som är den kreativa hjärnan bakom bandet.

– Jag gör det mesta av musiken själv och har en väldigt klar idé om vad jag vill göra för musik, men på tre av skivans låtar har jag med musikerna John Kvarnström och Joakim Saarenpää som har spelat in med mig ett antal sessioner. Även om jag gör mycket själv har jag strävat efter att få hela skivan att låta som om det är ett band som spelar ihop.

Du spelar trummor, piano, gitarr, bas, synthesizer, saxofon, klarinett, percussion. Och säkert fler instrument. Vilket instrument ligger dig närmast?

– Jag började med att spela trummor. På senare tid har det varit mycket piano och saxofon. Jag har alltid haft ett stort musikintresse och lyssnat på all sorts musik, sedan har jag varit väldigt orädd när det gäller att närma sig olika instrument. Efter att ha tutat och blåst ett tag har det funkat ganska bra, säger Daniel med ett skratt.

Titlar som Darma, Ahamkara och Swayambhu vittnar om ett intresse för österländsk kultur. I skapandet av This Heart Of Our Heart, bandets tredje album sedan starten 2010, har till viss del inspirerats av resor.

– Nya skivan har handlat om att hämta inspiration från stora delar av världen, i synnerhet har jag inspirerats av musik från Asien och Afrika. Vissa spår bär på inslag från Japan och Kina, vilket har att göra med att jag nyligen vistades en längre tid i Kina där jag upptäckte den traditionella musiken.

Musik har en förmåga att skapa närhet, betonar Daniel Israelsson. Ett tema för skivan skulle kunna sammanfattas med ett ord: kärlek.

– Det är något som kanske saknas i samtiden. Att världen ser ut som den gör kanske handlar om att vi känner oss separerade från varandra, och kärlek är väl något som kan råda bot på den situationen. Mer kärlek leder till mindre av separation och isolation, säger Daniel Israelsson och berättar vidare om intresset för zenbuddhism och traditionen advaita.

Tre album och två ep:s har producerats de senaste åren och redan nu säger sig Daniel planera ännu ett nytt album. Mindre handlingskraftig är Daniel Israelsson när det gäller att ligga på bandbokare för att få till spelningar.

– Det skulle vara kul att komma ut och spela mer och det är något jag verkligen vill. Jag har kontakt med ett par bokare i Göteborg så eventuellt blir det något där. Förutom Talib Kweli har vi fått en riktig supporter i Göteborg där en kille som heter Tomas Eriksson blivit helt lyrisk över vår musik. Han har febrilt jagat spelningar åt oss för att få höra oss live, säger Daniel Israelsson.