Jag nås av nyheten att Kontrapunkt tvingas stänga. Lokalen och människorna som överlevt det mesta, som stått pall för det mesta. Föreningen som gång på gång öppnat sina dörrar, som tagit emot flyktingar och hemlösa, EU-migranter och fikasugna barnfamiljer. Lokalerna där vi kan hålla möten, träna yoga eller arrangera fester. Lokalerna som för mig och många, många andra varit en kreativ yta. Ett andhål i vardagen och som blivit Malmös främsta symbol för praktisk solidaritet.

Skälet till att Kontrapunkt nu får slå igen sina dörrar är att dess fastighetsägare blivit irriterad över ett uttalande föreningen Kontrapunkt gjort på sin Facebooksida. I samband med att Malmö stad tillsammans med lokala fastighetsägare arrangerade Norra Grängesbergsfestivalen i september förra året delade Kontrapunkt med sig av sin kritik av arrangemanget och berättade varför de inte ville delta.

Att kritisera en festival där Malmö stad står som medarrangör har alltså lett till att fastighetsägaren Eroom Properties genom sin ägare Kwame Moore gjort verksamheten så svår för sina hyresgäster att de nu tvingas slå igen dörrarna.

Jag vet inte ens var jag ska börja nysta i den totala orimligheten i detta. Att en fastighetsägare ska bestämma det politiska innehållet i en verksamhet hen hyr ut lokaler till. Att kritisera en festival som finansierats av kommunala medel ska leda till så hårda motreaktioner att en förenings verksamhet stängs ner.

Om inte detta är ett hot mot rätten att organisera sig, vad är det då?

Vi talar sällan om förutsättningarna för organisering. Allt det där fysiska som måste finnas på plats för att vi ska kunna mötas. Taket, väggarna, ett utrymme som rymmer betydligt fler än jag lyckas klämma in i mitt vardagsrum. Hur viktigt detta är. Hur det är en förutsättning för vår organisering. Hur det är en förutsättning för så många människors aktiva deltagande i samhället omkring oss.

Generationerna före oss visste det, de byggde upp hus och parker, möteslokaler och församlingshem. En byggnadsmassa som nu till stor del har sålts eller hyrs ut till marknadspris. Dagens föreningar letar lokaler på den öppna fastighetsmarknaden, skramlar till hyror och försöker få det att gå runt. Dagens föreningar behöver nu tydligen också lägga till ett nytt orosmoment på sin lista över sina lokalbekymmer. Fastighetsägarens egna politiska agenda.

Vi behöver ett samhälle som säkerställer vår rätt att organisera oss. Som skapar utrymme för vår kreativitet och ger oss plats att mötas. Lokaler är inte endast tak över huvudet, det är en förutsättning för verklig demokrati.

Just nu hoppas jag att Malmö stad kliver in och tar sitt ansvar. Dels genom att fixa till de tillfälliga bygglov som omger så många före detta industriområden som numera befolkas av olika föreningar och egenföretagare. Att ta bort de kryphål som finns och som Enroon just nu utnyttjar för att hävda att den lokal som de själva hyrt ut som föreningslokal till Kontrapunkt de senaste nio åren saknar korrekt bygglov.

Men Malmö måste också se över hur, med vem och på viket sätt kommunen väljer att ingå i samarbeten för att öka stadsdelarnas attraktivitet och visa stadens myllrande kulturliv. Att ett kommunalt samarbete kring en gatufest nu riskerar att tysta en av Malmös allra starkaste sociala röster och stänga igen en kulturell mötesplats är milt sagt oacceptabelt.

Malmö stad bör genast, för att minera den skada som skett, erbjuda Kontrapunkt tillfälliga lokaler och avbryta allt sitt samarbete med Eroom Properties.

I september ska det åter igen arrangeras kommunal gatufest på Norra Grängesbergsgatan i Malmö. Frågan är vilka av gatans föreningar och rörelser som vågar stanna hemma denna gång.