Abdous liv i nya Gambia
Efter 22 års förtryck och vanstyre under Yahya Jammeh sveper förändringens vindar över det lilla västafrikanska landet Gambia. Men mycket återstår innan den politiska revolutionen leder till märkbara förbättringar för den extremt eftersatta landsbygden. Fotojournalisten Clement Martz följer läraren Abdou Manjang och hans dagliga kamp för att skapa ett drägligt liv för sin familj.
Klockan är över sju och natten har lagt sitt mörka täcke över byn Freetown i Gunjurregionen i södra Gambia. Två kvinnor lämnar en ceremoni för en nyfödd bebis och går hemåt i det kompakta mörkret. Ett plötsligt ljussken från en bil lyser upp de eleganta afrikanska klänningarna som de tagit på sig inför festligheterna.
Abdou Manjang blickar upp mot himlen.
– På kvällen är månen den främsta ljuskällan i byn. Vi hoppas verkligen att det nya politiska läget ska leda till att vi får elektricitet eftersom de flesta av oss inte har råd med solcellspaneler.
För en majoritet av den gambianska befolkningen, varav två tredjedelar är under 25 år, är detta första gången de upplever en annan president än Yahya Jammeh. Efter 22 års styre tvingades han lämna presidentposten i början av året då han efterträddes av den demokratiskt valda Adama Barrow.
Den 39-åriga mekanikern Alige, pappa till sex barn, delar med sig av sin glädje:
– Detta är en hoppfull tid för oss i Gambia. Alla är verkligen glada. Till slut är vi fria! Vi kan prata öppet utan att vara rädda för att allt spelas in av säkerhetstjänsten för att sedan försvinna.
När solen stiger upp, en timma efter de första böneutropen från den lokala moskén, är temperaturen redan över 20 grader. 28-åriga Abdou Manjang kommer ut från sitt hus för att gå och undervisa. Hans kläder är rena efter att de tvättats för hand av hans 14-åriga syster Fatou. Abdous ögon är röda, han har inte sovit ordentligt och i går var en lång dag med undervisning tills fram på eftermiddagen för en klass med 48 elever på förskolan i Freetown.
Efter skolan brukar Abdou arbeta med att täta huset tillsammans med sina tre bröder. Byggmaterialet tillverkar de av jord och vatten eftersom de inte har råd med cement. Det är ett hårt jobb under stark sol och de brukar hålla på ända fram till kvällen. De har inget annat val än att göra sina egna byggstenar och stärka väggarna inför regnperioden.
– Om vi inte gör det här nu, kommer vi att sova utan tak i allt vatten, säger Abdou och skrapar bort ett tjockt lager lera från sina fötter med en pinne.
Abdou tjänar 2 500 gambiska dalasi i månaden som lärare, vilket motsvarar ungefär 500 kronor. Varje månad köper han ris för omkring 2 200 dalasi som räcker till mat för familjen – som utöver hans tre bröder Ibrahim, Karamou, och Sanna består av hans syster Fatou och mamma Sunkary. De 300 dalasi (60 kronor) som återstår brukar gå till att köpa skolluncher till syskonen. Abdou försöker möta övriga behov genom att göra det bästa av fritt tillgängliga resurser, som att sälja virke på helgerna, för att få lite extra pengar.
Den unga förskolläraren är en av Freetowns 1 600 invånare. Abdou och hans familj bor som många andra i ett hus som är byggt för hand på en liten jordplätt. De flesta lever för dagen. De har brist på allt: mat, utbildning, hälsovård, infrastruktur och rent dricksvatten.
”God morgon klassen” hälsar Abdou sina unga elever på engelska. ”Hur mår ni i dag?” säger han och börjar sjunga en sång för att fånga elevernas intresse: ”Mitt namn är Abdou! Vad heter du? Vi vill veta vem du är! Abdou, Abdou vilket vackert namn. Så går sången.”
Efter att ha undervisat dem om geometriska figurer, samlar Abdou sina unga elever för att gå ut. På den sandiga skolgården sitter trumslagare och eleverna dansar för att få energi inför ännu en lektion i kolonialspråket.
– Utbildning är väldigt viktigt, i synnerhet för oss här i Gambia. Om vi vill utveckla vårt samhälle måste vi börja förändra från unga åldrar.
– Men trots att skolgången är gratis låter många föräldrar inte sina barn gå i skolan. De förstår inte det långsiktiga värdet av att barnen utbildas, eftersom de är för upptagna med att försöka överleva dagen. Barnen behövs för att utföra sysslor i hemmet, berättar Abdou.
Förskolan i Freetown grundades år 2006 av Amadou Fadera som några år tidigare migrerat till Sverige för att bättre kunna försörja sin fru och tre barn hemma i Freetown. Han kom i kontakt med en välgörenhetsorganisation på Gotland som hjälpte till att finansiera förskolan och fortsätter att stödja den än i dag. Förskolan har totalt 154 elever som är uppdelade i tre årskullar. Abdou är en av fem förskollärare på skolan.
Vid sidan av jobbet läser Abdou en utbildning under vinter- och sommaruppehållen med fokus på barns tidiga utveckling. Även Abdous utbildning finansieras av de gotländska sponsorerna.
– Jag måste försöka att växa och utbilda mig själv. Jag skulle älska att få möjligheten att komma till Europa och lära mig om skolsystemet där för att sedan återvända hit och använda kunskaperna här.
Abdou har inte bara tagit på sig ansvaret att försörja hela sin familj och att undervisa många av byns barn, han ser också till att hjälpa andra i nöd trots familjens knappa inkomster.
– Det ligger i vår kultur. Vi är så fattiga att vi måste hjälpa varandra. Om någon i byn kommer till mig och ber om pengar till bröd eller en låda tändstickor för att kunna lysa upp om natten, så köper jag det till dem. Om jag inte har råd lånar jag pengar och betalar tillbaks till affären nästa månad, säger Abdou och fortsätter:
– Många människor i byn vet att jag har lön. De vet också att jag är godhjärtad så det är mitt ansvar att hjälpa den som kommer till mig, trots att min lön inte ens räcker till att täcka min familjs behov fullt ut.
Byborna i Freetown har skapat hundra små trädgårdar och fem vattenkällor. Alla kvinnor i byn kan ta en del av trädgården i anspråk för att kostnadsfritt odla grönsaker. De flesta försöker sedan sälja grödorna på den lokala marknaden eller till kringvandrande försäljare. De ser till att använda alla de resurser som finns tillgängliga för att möta de dagliga behoven.
– De flesta här har en lön som inte går att leva på, så alla måste hela tiden hitta på nya sätt för att tjäna lite extra pengar, säger Abdou.
Bärande på en stor banderoll i 30 graders hetta marscherar förskollärare och skolrepresentanter från hela Gambia i fem kilometer längs motorvägen mellan Banjuls flygplats och staden Lamin. De stoppar alla bilar de kan för att be om pengar till skolorna. ”Donationer, donationer!” skriker lärarna medan bilarna och lastbilarna åker förbi. ”Det är för våra barn.”
– Gambia har tagit emot miljontals dollar från givare för att stabilisera landets ekonomi. De skulle kunna ha gått till skolorna, men mycket av pengarna har gått rakt ner i Jammehs ficka, berättar Sulayman, en förskollärare som deltar i marschen.
Enligt en av presidenten Barrows rådgivare försvann motsvarande 102 miljoner kronor ur statskassan innan Jammeh flydde landet i januari i år.
Historierna om den förre presidentens maktmissbruk är många.
– Om du tittar på alla affärer och byggnader i de flesta städer och byar, så kommer du att lägga märke till den här gröna färgen, berättar mekanikern Alige och pekar på en grön byggnad.
– Det gröna representerar Jammehs parti och det betyder att han har andelar i alla dessa företag. Om du vägrade att göra affärer med honom kunde han se till att försvåra för företaget eller till och med stänga ner det. Han konstruerade till och med byar där folk fick bo gratis genom att arbeta utan lön i fabriker, och tog sedan själv en del av vinsten.
Den extrema fattigdomen gör att många försöker ta sig till Europa i hopp om ett bättre liv.
– En av mina bröder dog när han försökte ta sig över havet till Italien i en båt. Han ville bara komma till Europa så att han kunde arbeta och försörja oss här hemma, berättar Abdou i förtroende.
– En av mina yngre bröder, Sanna, vill nu åka till Europa, men min mamma vägrar låta honom. Jag är den äldsta i familjen efter att min pappa gick bort i cancer år 2005 och har nu huvudansvaret för att försörja familjen, fortsätter han.
– Min mamma börjar gråta inför varje regnperiod eftersom hon alltid blir sjuk då. Min syster har sovit på golvet i fyra år eftersom vi inte har råd med sängar och vi är alltid oroliga för att väggarna ska rasa över oss en dag.
Omsluten av de fyra sovrumsväggarna som han byggt med sina egna händer tittar Abdou drömmande upp mot taket.
– Om jag någon gång får ett fint hus, med stabila väggar och möbler, så kommer jag att vara lycklig. Jag lever, men det känns som om jag bara lever till hälften. Jag saknar andra halvan av livet, för det finns inget rent vatten, ingen bra mat och bara precis nog med pengar för att köpa ris. Jag vill att du sprider min berättelse och hoppas att ni i Europa kan förstå hur vi har det här i Gambia.
Gambia
Befolkning: 2,1 miljoner (2017). 64 procent är under 25 år.
Religion och etnicitet: 90 procent av befolkningen är muslimer. Det finns många etniska grupper, de största är Mandinka (42 procent), Fula (18 procent), Wolof (16 procent) och Jola (10 procent).
Ekonomi: Gambia är ett av världens fattigaste länder, cirka 30 procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. På landsbygden klassas tre av fyra som fattiga. Landet ligger på plats 173 av 188 i Human Development Index (2015). 75 procent av Gambias befolkning lever på jordbruk vilket innebär att förändringar i matpriser och variationer i regn ofta leder till hungersnöd. Tillväxten har legat på cirka tre procent de senaste åren.
Politik: Yahya Jammeh styrde landet i 22 år efter att ha tagit makten i en militärkupp år 1994 och sedan vunnit alla val mellan 1996 och 2011. I valet i december 2016 vann utmanaren Adama Barrow. Jammeh vägrade först att lämna ifrån sig makten men efter att västafrikanska samarbetsorganisationen ECOWAS hotat att gå in med militär flydde han till Ekvatorialguinea.
Efter åratals vanstyre och överutnyttjande lämnade Jammeh efter sig ett budgetunderskott på över en miljard US-dollar. Jammeh misstänks för omfattande korruption och för att bland annat ha länsat statskassan på omkring 11 miljoner US-dollar när han gick i exil.
Adama Barrow måste nu hitta nya sätt att finansiera både budgetunderskottet och utöka landets finansiella bas, som framför allt utgörs av turism, jordbruk och penningförsändelser från utlandet. Landet står inför stora utmaningar när det gäller utbildning, hälsa och infrastruktur.
Enligt människorättsorganisationer och journalister begicks det systematiska grova brott som tortyr, mord och försvinnanden under Jammehs styre. Adama Barrow har tillsatt en sannings- och försoningskommission som ska se över de brott som begicks under Jammeh-regimen.
Nio högt uppsatta befäl inom den fruktade säkerhetspolisen NIA har gripits och hundratals politiska fångar har släppts.
Källor: Världsbanken, Wikipedia, Al Jazeera, Sveriges radio