Några dagar innan öppningen av utställningen Djupt minne råder febril aktivitet inne i Kalmar konstmuseums konsthall. Utställningen är den första delen i ett femårigt projekt som syftar till att lyfta fram samtida konst från Afrika.

Tillsammans med den sydafrikanske konstnären Breeze Yoko har museichefen Joanna Sandell bjudit in tolv konstnärer från olika delar av Afrika. Och en svensk konstnär.

– Mats Hjelm har arbetat länge med diasporafrågan vilket gjorde honom intressant att ha med. Annars är det en viss övervikt av konstnärer från Sydafrika eftersom Breeze Yoko har bra kontaktnät där, men vi har även konstnärer från Egypten, Ghana, Madagaskar, Zimbabwe, Elfenbenskusten och Kenya.

Minne och minnesförlust är två av ledorden för utställningen. Givetvis med koppling till den koloniala historieskrivningen.

– Vi vill utforska relationerna mellan Europa och den afrikanska kontinenten. På ett lokalt plan har vi arbetat med Sara Makatemeles historia. Hon var den första svarta kvinnan i Kalmar och kom hit från Sydafrika på 1860-talet. Hon kallades ”Svarta Sara” och fick arbeta som hembiträde hos Cecilia Fryxell, grundare till ett av Sveriges första läroverk för unga kvinnor. Hon blev också upptagen i den kristna församlingen i staden, men på hennes gravsten står det ”Kafferkvinnan”, vilket betyder ”den otrogna”. Nu kommer de sydafrikanska konstnärerna att göra en minnesstund för Sara, säger Joanna Sandell.

Breeze Yoko har tidigare arbetat i Europa och då även i Sverige. Han har konstaterat att afrikansk kultur lyser med sin frånvaro i Europa. I Sydafrika är situationen omvänd då europeisk kultur ständigt gör sig påmind, kanske tydligast i arkitekturen. Yoko är inte ensam om denna analys. Okwui Enwezor, konstnärlig ledare för Documenta 11 och Venedigbiennalen 2015, har pekat på en tendens där färre konstnärer från den afrikanska kontinenten nu får tillträde till den internationella konstarenan.

– Det finns en tendens där curatorer och konstinstitutioner söker sig till Johannesburg och Kapstaden och andra lättillgängliga städer på den afrikanska kontinenten. Men det finns fortfarande mycket att göra för att få existerande nätverk att bli mer omfattande, säger Joanna Sandell.

Den samtida musikbranschen hämtar i dag mycket inspiration från afrikansk musik. Varför finns inte samma intresse i konstvärlden?

– Det är en intressant fråga. Det handlar om ekonomier, som konstnär måste det finnas stödsystem för att uppmuntra detta. Fortfarande är det svårt för konstnärer som kommer från länder med svagare ekonomier. Från svenskt håll arbetar just nu Konstnärsnämnden med att utvidga sitt internationella program genom att starta upp en ateljéplats i Johannesburg eller Kapstaden.

Hur har ni valt ut konstnärerna som deltar?

– Det har handlat om att vaska fram konstnärer som arbetar med utställningens frågeställning. Vi har Mary Sibande som är en av Sydafrikas riktigt stora stjärnor och vi har med Serge Attukwei Clottey från Ghana. Men vi har även konstnärer som inte är så etablerade, som Sam Matambo. Han arbetade som gruvarbetare i Zimbabwe men försörjer sig nu som konstnär. Utställningens titel är för övrigt hämtat från ett verk av honom.

Projektet kommer pågå i fem år och nästa utställningn är redan inplanerad.

– Vi har fått kontakt med många konstnärer under arbetet och flera av dem hoppas jag blir aktuella till kommande utställningar. Närmast följer utställningen Du har två kor, som kommer diskutera jordrättsfrågan. Där kommer bland andra Breeze Yoko att delta, säger Joanna Sandell.