Det är Edselebon Thorsten Laxvik som ligger bakom begreppet bredbandsbullerbyar och brukar föreläsa om idén.

– Tanken är att återskapa byn som den såg ut när man arbetade, bodde och åt på samma plats. Att kalla det bredbandsbullerbyn är för att det ska vara hi-tech. Det är inte romantiska drömmar. De som vill jobba uppkopplat kan bo där.

I en bredbandsbullerby ska det finnas många företag av olika slag, både kooperativa och privata. Fastigheterna ägs gemensamt och det ska finnas en gemensam arbetsplats. Där ska det också finnas ett produktionskök där det går att förädla livsmedel i lite större skala.

Nu har Arbetsgruppen för en bredbandsbullerby utvecklat kursen Vad är en by?. Den startar i augusti och handlar om att försöka förstå vad en by egentligen är. Under ett år med sex helgträffar ska deltagarna göra studiebesök i främst norra Sverige och ägna sig åt allt från att bygga drivbänkar till att diskutera företagande med samhällsansvar.

Samtidigt ska det som deltagarna lär sig dokumenteras. Och därefter är tanken att kunskaperna ska användas för att skapa en bredbandsbullerby på en fastighet i västra Ångermanland med 70 hektar åkermark. Mjölkproduktionen på gården gick inte runt ekonomiskt och lades ner för sju–åtta år sedan. Nu är förhoppningen att ett tiotal andelsjordbrukare ska producera mat där.

– Vi kan skapa tio nya jordbruksarbeten på en gård som inte födde en industrijordbrukare.

Thorsten Laxvik ser framför sig att det ska bli både grönsaksodling och fåruppfödning, kanske fiskodling, höns och kor.

– Det ska vara jordbruk enligt fäbodsprincipen där man producerar egen energi, gynnar kolinlagring och biologisk mångfald, maten konserveras naturligt med hjälp av mjölksyrning, rökning, torkning och det finns en direkt relation mellan konsument och producent.

Kursen, och arbetet med att skapa bredbandsbullerbyn, har båda vuxit ur en vilja att förändra den svenska gles- och landsbygden.

– Bakgrunden är den katastrofala landsbygdssituationen, som är tydligast i Norrlands inland.

De tre grundproblem för landsbygderna är enligt Thorsten Laxvik bostadsbrist, att jorden håller på att förstöras samt att det svenska lantbruket producerar för lite mat.

– Det finns i princip inga levande jordbruk i Norrlands inland. Folk tror att landsbygden klarar sig bättre än städerna om det blir kris, men dagens bönder producerar inte mat, de producerar bulk åt industrin. Vad gör du med 600 ton sockerbetor om maten tar slut?

När det gäller bostadsbristen menar han att många tror att det är gott om bostäder på landsbygden, men att det inte riktigt stämmer.

– Det finns inte bostäder på den rena landsbygden. Där har det i princip inte skett någon avflyttning sedan 1980-talet.

Enligt Thorsten Laxvik finns istället de flesta tomma bostäder i mindre tätorter på landsbygden, som har varit de stora förlorarna i Sveriges urbanisering.

– Vi i arbetsgruppen har frågat oss, vill alla bo i städer? Svaret är nej. Det finns en djup längtan hos många att bo i en by. Det har gjorts intressanta försök med ekobyar och kollektiv men jag har inte sett en djupare utforskning av begreppet by.

Än så länge har arbetsgruppen fler frågor än svar kring vad en by är, men några teser finns förstås.

– Så mycket vet vi att det centrala i en by är beslutsformer där besluten är legitima för alla alltid. Jag har jobbat i 15 år med att handleda grupper i att utveckla sin egen auktoritet och den kunskapen är central. När alla förmår tänka i grupp löser man allt annat. Där tror jag svaret är på vad en by är.

Byns sociala relationer kommer att vara en viktig utgångspunkt för kursen. I en stad blir invånarna lätt ekonomiska objekt för varandra – alla ses som potentiella kunder, menar Thorsten Laxvik. Men i byarna har det inte hänt på samma sätt. När köpingar och städer växte fram åkte byborna dit för att sälja sina grönsaker.

– Relationerna hemma i byn var däremot inte en del av marknaden. Invånarna i en by har aldrig varit ekonomiska objekt för varandra.

Hur kommer det sig att du jobbar med just den här frågan?

– Jag har bekämpat fienden väldigt länge. Jag har ägnat mig åt fredsarbete, varit emot USA-imperialism, kärnkraft, kapitalismen och patriarkatet och jobbat med antirasism. Istället för att bekämpa det man är emot kan man bygga det man vill se. Uppror räcker inte. Att tro att man kan förändra med politik är galenskap, det är genom ekonomi man förändrar.

Thorsten Laxvik anser sig ha historiska belägg för att det är just så stora samhällsförändringar sker.

– Revolutioner kommer aldrig underifrån, utan från sidan. Ta slavsamhället. De gjorde uppror, men byggde aldrig något nytt. Samma sak med feodalsamhället. Kapitalismen växte fram vid sidan av huvudmotsättningen mellan feodalherrar och jordlösa, som ett helt nytt samhälle.

Thorsten Laxviks slutsats är att arbetarklassen och fackförbunden aldrig kommer att presentera ett nytt samhälle.

– Det nya samhället kommer att växa fram vid sidan av det gamla, byggd på gammal kunskap i ny tappning. Det är det vi jobbar för nu.