I dag består mer än vart tredje bostadshushåll av ensamboende, vilket gör att Sverige toppar listan över singelhushåll i världen. I takt med att människor har fått det bättre socialt och ekonomiskt har möjligheten att bo ensam också ökat. Ensamhushållet består till stor del av äldre människor, unga och ensamstående med barn eller varannanvecka-föräldrar. Samtidigt ökar bostadsbristen och när vi får en allt äldre och friskare befolkning ökar efterfrågan på alternativa boendeformer.

– Ensamhushåll har högre energiförbrukning och blir dyrare per kvadratmeter att bo i. Därför är kollektivhus ett mer hållbart boende både ur ekologisk och ekonomisk synpunkt, menar Eva Sandstedt, professor i bostads- och urbansociologi vid Uppsala universitet.

Även ur ett nationalekonomiskt perspektiv torde kollektivboendet bli allt mer intressant i framtiden, menar hon.

– Med allt fler äldre måste allt fler boendeformer utvecklas. Det är ekonomiskt ohållbart att alla äldre ska sitta i ensamhushåll och begära hemtjänst och färdtjänst. Här effektiviseras kostnaderna och samtidigt finns större möjligheter till gemenskap och stöd av varandra.

– Det är roligare att dela sin vardag med andra. I en gemenskap blir man trygg och mindre sårbar, fortsätter Eva Sandstedt som i dag själv bor i kollektivboendet Färdknäppen i Stockholm.

Schablonbilden att kollektiv befolkas av vänstersympatisörer lever fortfarande kvar. Men Eva Sandstedt menar att behovet av kollektiv i dag saknar politisk färg.

– Toleransen har ökat för olika sätt att leva liksom medvetenheten om jordens resurser. Dessutom kommer behovet av gemenskap alltid att vara ett djupt mänskligt behov.

I dag finns drygt 40 fungerande kollektivhus i Sverige. Den nationella riksföreningen Kollektivhus.nu stödjer existerande kollektivhus men också grupper som arbetar för att skapa nya boenden. Det finns ett tiotal projekterade kollektivhus och lika många intresseföreningar som arbetar för ett sådant boende. Intresset för att bo kollektivt är större än utbudet och utvecklingen av nya kollektivhus går sakta.

Föreningarna arbetar i motvind. Det går trögt att få med kommun och bostadsbolag på tåget, konstaterar Eva Sandstedt och menar att samhällsstrukturer ligger efter behovet. I andra delar av Europa växer rörelsen ännu starkare. Främst i Tyskland där de flesta bogemenskaper ofta har någon form av statligt eller kommunalt stöd. Danmark är ett pionjärland när det gäller bo-gemenskaper (bofaelleskaber), en form där man inte sällan bor i skilda hus men har samfälligheter och gemensamhetsanläggningar.

– Det finns stora kulturella variationer i hur man organiserar kollektivboendet. Men grundtanken är ändå densamma: att dela en gemensam vardag, säger Eva Sandstedt.