• I Migrationsverkets rättsliga ställningstagande när det gäller hbtq-personer som söker asyl slås fast att upplevelserna och känslorna är högst personliga och att det inte finns ett rätt eller fel svar på frågorna. (Personerna på bilden har inget med personerna i texten att göra)
Fria Tidningen

”Vi kommer dö om vi återvänder till Nigeria”

Antonia och Francess kommer båda från Nigeria och har sökt asyl i Sverige på grund av att de är lesbiska. Migrationsverket tycker inte att de kunnat beskriva sina känslor på ett tillräckligt detaljerat sätt. Nu är de rädda att fängslas, torteras eller dödas om de återvänder.

Francess var 18 år när hon kom till Sverige. Drömmen är att utbilda sig vidare, kanske till författare, advokat eller skådespelare. Men Migrationsverket har bestämt att hon inte får stanna. Hon kan inte återvända, då kommer hon att dödas, säger hon.

– När mina föräldrar fick reda på att jag var lesbisk försökte de förgifta mig. Jag flydde och flyttade till en lägenhet tillsammans med min flickvän men en dag bröt sig några män in och misshandlade oss. Jag lyckades fly och fick hjälp att ta mig till Sverige. Senare har jag fått reda på att min flickvän har fängslats i Nigeria, berättar hon.

I dag är hon 21 år, aktiv i RFSL och bor tillsammans med sin fästmö som hon träffade i Sverige. Francess har inga id-handlingar som bevisar hennes nationalitet men Migrationsverkets språktest visar att hon kommer från Nigeria. Däremot menar verket att hon inte kunnat bevisa att hon är homosexuell för att hon inte kunnat ge en utförligare beskrivning om vad insikten om att hon är lesbisk inneburit på ”ett djupare och mer personligt plan”. De skriver också att hon borde ha kunnat utveckla sitt resonemang mer kring de inre motstridigheterna med att vara lesbisk med tanke på samhällets inställning till homosexualitet i Nigeria.

– Först skämdes jag över att berätta om mina känslor och jag försökte men de tyckte inte att det var bra nog. Att de säger att min beskrivning av hur det var att träffa min första flickvän är lögn är frustrerande.

Antonia, som precis fått avslag på prövningstillstånd i högsta instansen, Migrationsöverdomstolen, känner samma frustration. Migrationsverket skriver att hon under den muntliga förhandlingen främst pratat om händelser och aktiviteter och varit vag i sin beskrivning av sina känslor och tankar kring att vara lesbisk, särskilt med tanke på den sociala stigma det innebär att vara homosexuell i Nigeria. De skriver också att ”det är anmärkningsvärt” att hon inte försökt ta kontakt med sin före detta flickvän i Nigeria efter att de blivit överfallna av okända män när de kysste varandra.

– Jag kan inte återvända till mitt hemland. Jag kommer bli fängslad, torterad eller dödad. Det finns ingen framtid där och inget hopp. Jag kan inte åka tillbaka, säger hon och skakar uppgivet på huvudet. Jag vet inte vad de vill att jag ska säga?

Aino Gröndahl, asylrättsjurist på RFSL, säger att motiveringarna till avslag i Francess och Antonias fall är typexempel på hur avslagen ser ut i ärenden där personer kommer från ett land som inte bedöms som säkert för hbtq-personer, som Nigeria eller Uganda.

Problemet är att Migrationsverket ställer krav på att personer från de länderna ska kunna uttrycka sig detaljerat om sin sexuella läggning trots att de kommer från ett land där termer för det sexuella beteendet kanske inte ens existerar. Och där varje form av ”uttryck” kan leda till att du avrättas.

– Det är orimligt och stereotypt, och överensstämmer inte med det som står i det rättsliga ställningstagandet, att det inte finns några rätt eller fel svar. Där står också att Migrationsverket måste ”förstå och respektera” att det kan vara svårt att prata om känslor och tankar som är förbjudna och tabubelagda i landet en kommer från, säger Aino Gröndahl.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Ny massaktion mot tyska kolgruvor

Nästa vecka är det återigen dags för massaktionen Ende Gelände som samlar miljöaktivister från hela Europa som ska sätta de tyska kolgruvorna i blockad.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu