Härom veckan firades Alla hjärtans dag runt om i landet. Fairtrade och flera andra aktörer uppmärksammade dagen med en uppmaning till dubbel omtanke. Omtanke om den man vill skämma bort lite extra med en bukett rosor eller lite choklad, men också omtanke om den som producerat gåvan; den anställda på rosplantagen eller kakaoodlaren.

Kampanjen fick stor uppmärksamhet i sociala medier och manade förhoppningsvis till eftertanke inför köpen i samband med Alla hjärtans dag och efterföljande köp.

För bakom den härliga kampanjen finns ett djupt allvar som pekar på vikten av att göra ett medvetet val i butiken. Valen påverkar i allra högsta grad människorna som producerar produkten, långt bortom konsumenters insyn och vardag. Människor som lever i länder med utbredd fattigdom där vardagen handlar om att överleva och få mat på bordet för sig och sin familj. Där varken elektricitet, tillgång till vatten eller sjukvård är någon självklarhet. Det är dessa människor som är längst bak i kedjan och som får allra minst del av vinsten när produkterna säljs till konsument.

Kakaoodling, exempelvis, är något som i många fall görs i liten skala, det vill säga av enskilda odlare i familjejordbruk. Det är ett slitsamt arbete med dålig betalning, där mellanhänder ofta tar en stor del av vinsten när odlaren står ensam att förhandla mot en mäktigare motpart. Barnarbete är ett utbrett problem inom kakaoindustrin, och är nästan uteslutande ett resultat av fattigdom.

Skolgång är lika viktigt i Sverige som i Ghana. Skillnaden är att många odlare tvingas låta sina barn arbeta, istället för att gå i skolan, för att familjen ska överleva.

Det vill Fairtrade ändra på. Genom kontroller och kriterier för hållbar utveckling får människor i länder med utbredd fattigdom möjlighet att, av egen kraft, förbättra sina arbets- och levnadsvillkor. Fairtrade ägs och styrs till hälften av odlarna därför att vi är av övertygelsen att människor själva vill sitta i förarsätet i sina egna liv. Genom Fairtrade får kakaoodlarna tillgång till en större internationell marknad, möjlighet till ökad försäljning och därmed en tryggare försörjning. Minimipriset utgör en lägsta nivå som täcker upp när marknadspriset är så lågt att det understiger produktionskostnaderna och hänger med i nivå när marknadspriset är högre.

Kriterierna innebär krav på långsiktiga handelsavtal, successivt höjda lönenivåer för anställda, ett minimipris för råvaran samt en Fairtrade-premie för investeringar i lokalsamhälle och verksamhet. Hur premien ska användas beslutas demokratiskt av odlarna. Exempelvis används premien till elektricitet, vattenbrunnar, skolor och sjukvård. Skillnader som kan vara livsavgörande för människor som lever på marginalen. Utöver detta fokus på att ge odlare och anställda förutsättningar till att ta sig ur fattigdomen, själva grundorsaken till barnarbete, har Fairtrade ett gediget förebyggande arbete och restriktioner mot barnarbete.

Fairtrade handlar om utveckling. En strävan efter att uppnå ett hållbart samhälle, där odlare och anställda själva har möjlighet att påverka sin egen framtid. Men den utvecklingen kan inte Fairtrade ensamt åstadkomma. Fattigdomsbekämpning är något som förs på global nivå genom målen i Agenda 2030, och det är ett ansvar som konsumenter, kommuner och företag gemensamt behöver axla. Genom att börja göra fler val med dubbel omtanke kan vi tillsammans ge odlare och anställda förutsättningar att av egen kraft ta sig ur fattigdomen. Det arbetet börjar med Fairtrade.