Småproducenter glöms bort i livsmedelsstrategin | Fria.Nu

Debatt


Karin Jansson • Redaktör för tidningen Odlaren
  • Det finns många som drömmer om att leva på en mindre grönsaksodling, ett litet bageri, mejeri eller liknande. Att stödja denna typ av företagsamhet skulle ge många jobb på landsbygden, öka den lokalt producerade maten och höja beredskapen för svåra tider, menar skribenten.
Landets Fria

Småproducenter glöms bort i livsmedelsstrategin

Det som behövs för att säkra vår livsmedelsproduktion är inte bara tjänstemän och forskare, utan bidrag och skattelättnader för att kunna driva småskalig verksamhet, skriver Karin Jansson, redaktör för föreningen FOBO:s medlemstidning Odlaren.

I februari presenterade regeringen Sveriges nya livsmedelsstrategi som bland annat innehåller mål för den ekologiska odlingen. Fram till 2030 vill regeringen att den ekologiska odlingen ska utgöra 30 procent av vår åkermark, i dag ligger den på omkring 17 procent. Man har också satt ett mål för hur mycket ekologisk mat som bör köpas in av offentliga verksamheter. I dag ligger siffran på runt 30 procent, en siffra som man vill ska stiga till 60 procent 2030.

Det är naturligtvis glädjande att regeringen har satt så skarpa mål för ekologisk odling och mat och nu är förhoppningen att målen också ska innebära rejäla stöd till dem som vill ställa om sin odling. I regeringens långsiktiga strategi för jordbruk och livsmedelsförsörjning finns också en tydlig inriktning på att vi ska öka självförsörjningsgraden och även en satsning på att ta fram utsäde anpassat för vårt land. Man vill stödja POM, Programmet för odlad mångfald, som bland annat har räddat en del av våra gamla kultursorter. Det ska även bli ett nationellt kompetenscenter för växtförädling.

Det är tydligt att regeringen i sin strategi vill främja miljö och klimat och man talar också om att förbättra matvanor och minska matsvinn. Det är också glädjande att det som har presenterats nu är en livsmedelsstrategi som omfattar hela kedjan från jord till bord. Naturligtvis pratar man också om fler jobb, 10 000 närmare bestämt, och paketet ska kosta kring en miljard kronor.

Det återstår nu att se vad miljarden ska användas till. Av den handlingsplan som har tagits fram kan man utläsa att det säkert kommer att bli nya jobb för tjänstemän, rådgivare och forskare. Det ska utvecklas metoder och samarbeten, exporten ska gynnas och regelverk förenklas. Några pengar direkt till dem som tar fram maten kan man dock inte skymta bland målen ännu så länge. Miljarden kommer alltså att ge ett flertal jobb till akademiker som på olika sätt ska utveckla det svenska jordbruket och tjänstemän som naturligtvis får bra löner. Primärproducenterna, det vill säga bönderna, kommer fortsatt att befinna sig på en marknad med hård konkurrens och med små möjligheter att få lönsamhet i sin verksamhet.

De svenska bönderna som har en hård kontrollapparat på sig och lever upp till högre miljökrav än de flesta bönder i världen har svårt att leva på sina jobb. Vi har nu som konsumenter vant oss vid en nivå där maten endast kostar oss cirka 10 procent av vår inkomst. Om man ska ha ett hårt regelverk, vilket naturligtvis är bra för miljö och klimat, så måste också produkterna kosta men få skulle i dag vilja betala för detta. Vi befinner oss alltså i en svår situation där billig mat från länder med lättare regelverk och billigare arbetskraft konkurrerar ut svenska kvalitetsprodukter.

Någon enkel lösning på detta problem finns inte, men den strategi som nu presenteras går i huvudsak ut på att rationalisera och på så sätt öka lönsamheten. Man skulle kunna tänka sig en annan lösning: att stödja små nischade livsmedelsföretag med låga investeringar och omkostnader. Det finns många som drömmer om att leva på en mindre grönsaksodling, ett litet bageri, mejeri eller liknande. Att stödja denna typ av företagsamhet skulle ge många jobb på landsbygden, öka den lokalt producerade maten och höja beredskapen för svåra tider.

En livsmedelsproduktion som enbart är baserad på högteknologiska maskiner och system, drivna av fossila bränslen, kan inte leverera någon mat alls utan att importera handelsgödsel och olja. Det som behövs för att säkra vår livsmedelsproduktion är inte bara tjänstemän och forskare, utan reella ekonomiska möjligheter att driva småskalig verksamhet. Småföretagare behöver bidrag och skattelättnader för att kunna leva på sina företag och vi väntar nu på att regeringen i sin livsmedelsstrategi även ska presentera stödformer till dessa företagare.

Annons

Rekommenderade artiklar

Börja året med en kurs

Vill du bli självhushållare, starta odlingsföretag eller bygga tiny houses? Vi tipsar om vårens folkhögskolekurser.

Landets Fria

© 2020 Fria.Nu