Debbie Warrener är psykolog, processledare och aktivist och håller flera workshops i Sverige i år på temat inre ledarskap. Hon är dock tydlig med att det inte handlar om att vara chef i en hierarki utan snarare om att ta ställning och göra skillnad.

– För mig handlar ledarskap om att träda fram, utvecklas och bli dig själv mer. Jag skulle kunna kalla det att vara sann mot dig själv, men i begreppet ledarskap ligger också att du tar ansvar. Att du tar dig själv och ditt liv på allvar.

För henne är det viktigt att personlig utveckling inte bara sker ur ett individuellt perspektiv, utan i relation till samhället lokalt eller globalt.

– Många av oss kan känna oss överväldigade och inte veta vad vi ska göra. Med mitt arbete vill jag ge utrymme för den oro och smärta som kan komma av att vi bryr oss, men också hjälpa människor att bygga sina resurser och sin resiliens. Vi har alla en roll att spela och gåvor att ge. Det jag erbjuder är en möjlighet att balansera förtvivlan med hopp och utbrändhet med resiliens, samhörighet och en känsla av kraft och makt att förändra.

Viktiga begrepp i detta är medkänsla och tillåtelse, inte minst gentemot sig själv. Detta är bland annat för att förhindra utbrändhet.

– Många människor ger för mycket. Det bygger på att de bryr sig, men också på en vanföreställning om att allt hänger på ett fåtal personer. Det leder till att folk tar på sig för mycket och glömmer att ta hand om sig själva. Då har de inget att ge andra, säger Debbie Warrener.

Hon vill hjälpa deltagarna att stärka sina band med sig själva och sina egna behov, så att deras engagemang blir hållbart.

– Att ta hand om våra jag och våra kroppar är att ta hand om jorden. Det är inte själviskt, utan det handlar om balans.

Debbie Warrener har en examen i psykologi och arbetade i ungefär tio år med global utveckling. Precis som sina kollegor på myndigheter och hjälporganisationer ville hon göra skillnad när det gällde stora frågor som fattigdom.

– Men jag såg en spricka mellan det som organisationer och individer försökte göra och det som de faktiskt lyckades med.

På grund av det hon upplevde började hon för drygt tio år sedan att engagera sig mer i gräsrotsarbete i sitt eget närområde genom den brittiska omställningsrörelsen.

Dessutom utbildade hon sig inom coachning och ledarskapsutveckling, men för henne var det allt för mycket fokus på individen.

– Personlig utveckling är bra men min passion var för de stora frågorna. Hur kunde jag förena dessa två spår?

Det var då som hon upptäckte författaren och buddhisten Joanna Macys arbete med Aktivt hopp och Work that reconnects, Arbetet som återknyter.

– Det blev verkligen en aha-upplevelse, pusselbiten mellan den individuella och den kollektiva nivån. Det handlar om att respektera vår smärta inför det som händer i världen och att se den som en väg till att återknyta våra band till världen.

En annan viktig influens är författaren Charles Eisenstein.

– En av hans böcker heter The more beautiful world our hearts know is possible – Den vackrare värld som våra hjärtan vet är möjlig. Jag tycker att det är otroligt inspirerande och precis vad mitt arbete handlar om.

En av Charles Eisensteins grundtankar är att dagens (västerländska) samhälle bygger på en myt om att vi är fjärmade från vår omvärld, varandra och i slutänden oss själva. Samtidigt menar han att en annan berättelse är på väg att ta form, där vi återigen ser oss som sammanlänkade med allt runt omkring oss.

Debbie Warrener utgår också ifrån icke-våldskommunikation, NVC, i sitt arbete. Hon ser det som en stor utmaning att kunna ta ställning utan att fjärma sig ifrån människor med andra perspektiv.

– Jag ser ett allt större behov av att gå bortom den ”vi och de”-mentalitet som håller på att splittra världen. NVC är ett sätt att respektera våra egna behov och mänsklighet likaväl som behoven och mänskligheten hos människor med åsikter som skiljer sig mycket från våra egna. Vi kan höra deras åsikter utan att hålla med. Det är inte lätt, men ett kraftfullt verktyg.

Debbie Warrener har dessutom hållit många av det internationella Transition networks kurser i inre omställning tillsammans med Sophy Banks. Det arbete som hon gör nu ser hon som en fördjupning av dessa utbildningar.

Vad hoppas du att deltagarna ska ta med sig från ditt arbete?

– Att det mänskliga hjärtat och vår djupa omsorg är en magnifik och värdefull resurs. Att vi behöver ta hand om oss själva, varandra och jorden utifrån djup tacksamhet och kärlek, inte ur rädsla, hat och separation. Jag hoppas att deltagarna lever på en väg präglad av tillåtelse, samhörighet och medkänsla och är medvetna om hur fantastiskt livet är även i dessa oroliga tider. Att det är så vackert att känna samhörighet med oss själva, varandra och naturen runt omkring oss.

Hon är noga med att påpeka att hon själv är en deltagare i varje process som hon håller i.

– Jag säger inte att jag har alla svaren, utan bara att det här är några ramverk som jag och många andra tycker är otroligt värdefulla.

I mars startar en träningsgrupp på Sörby naturhälsogård i Halland med tre träffar. Den beskriver hon som en djupare, kollektiv resa som gruppen gör i sig själva, varandra och naturen.

– Den riktar sig till alla som känner sig kallade att vara sig själva mer, som vill ta ställning för något och ge sig själva resurser.

Hon betonar att hennes arbete inte bara riktar sig till aktivister eller de som har ett aktivt engagemang, utan till alla som längtar efter en annan värld.

– Jag tror att alla människor känner att en vackrare värld är möjlig, oavsett om de stödjer Trump eller inte. För mig handlar det här arbetet om att bli mer mänsklig.

Debbie Warrener har hållit en liknande träningsgrupp på Sörby under 2016 och ser fram emot att göra det igen.

– Det är ett djupt nöje och privilegium att få erbjuda det här arbetet och jag ser fram emot att möta de människor som känner sig kallade.