I Landets Fria Tidning 2016-12-21 finns två debattinlägg med rubriker som angriper ekomat och ekotrend. Elvin Landeus Csizmadias inlägg följer ett traditionellt mönster. Allt som inte räcker till hela vägen är bara till för att döva samvetet och tecken på okunnighet, kanske ett steg mot klimatförnekelse, anser Elvin. ”För att rädda djuren, naturen och människosläktet från att gå under räcker det inte med små förändringar. De måste vara livsomställande” skriver Elvin.

Ekomat ensamt räddar inte världen, inte heller biogas eller att ta tåget istället för bilen. Men även stora omställningar består av många små steg. Att ösa förakt över dem som tar små steg i rätt riktning främjar inte saken.

Jonas Paulssons inlägg är mer förbryllande. Jonas, vars insändare ingen som läser dagstidningar kan ha missat, brukar underteckna med ”Köttfri måndag”. Och budskapet i dessa insändare är att vi ska sluta äta kött för klimatets skull. Men idebatt artikeln Avliva myten om ekomat ägnas mesta krutet åt att bekämpa ekologiska odlingsmetoder.

Vi lever i dag i den sjätte stora utrotningsfasen på jorden och vi talar i dag om att vi lever i antropocen, den tid då det framför allt är människan som avgör villkoren på jorden. Men påverkan är inte medveten och avsiktlig, det handlar om oavsiktlig påverkan som hotar vår tillvaro. Det diagram över jordens planetära gränser som publicerats av Johan Rockström med flera och sedan uppdaterats många gånger visar att det är den minskande biologiska mångfalden som är allra mest utom kontroll.

Man kan betrakta odling av livsmedel ur två aspekter, odlingens inverkan på miljön och produktens inverkan på människan. Den första är den primära. Ekologisk odling är, genom mindre användning av bekämpningsmedel och konstgödning, mycket skonsammare mot växter och djur. Intressant är de flesta rapporter som kritiserar ekoodling håller med om detta. Men man gör det i få ord och lågt tonläge. Istället ägnas de feta rubrikerna åt att vederlägga mindre väsentliga och mera osäkra fördelar, ibland dem sådana som få ekoförespråkare hävdar. Sådana rapporter brukar läggas fram i kampanjer med något års mellanrum. Det är svårt att undertrycka misstanken om att rapporterna finansieras med bidrag från det agroindustriella komplexet.

Logiken i Paulssons artikel är, såvitt jag förstår, att ekoodling inte är värt pengarna och att de pengarna kunde användas bättre i klimatarbetet. Frågan är då varför han vänder sig mot ekoodling, som även i Paulssons värld måste vara relativt oskadlig, och inte till exempel mot vår konsumtion av läskedrycker som uppgår till cirka 200 miljoner liter per år, eller mot våra onödiga SUV:ar, snart varannan bil på de flesta parkeringar eller våra flygresor med allt större växthusgasutsläpp – allihop både dyra och klimatskadliga. Förbryllande!

Som jag ser det behöver vi äta mindre kött och mera vegetabilier, i allt högre grad ekologiskt odlade. Det är nödvändigt att rädda klimatet, men ett klimat under kontroll på en död jord är inte värt mycket.