Länge har lokaljournalistiken varit det som folk faktiskt visat sig vara beredda att betala för. Utan lokaltidningar, -radio och -tv uteblir såväl information om människors närmaste verklighet och granskningen av planer och beslut i den demokratiska process som berör medborgarna mest.

Men nu går det undan i Mediesverige och med lokaljournalistiken går det inte åt rätt håll. Stampen måste skära efter rekonstruktionen. Ska vi tro de som granskat siffrorna så är det fortfarande lite av ett mysterium hur de ska betala sina över 200 miljoner i skulder i början av 2017. Vi har dessvärre förmodligen inte sett slutet på de redaktionella nedskärningarna inom Stampen och tydligt är att nu satsar GP på mer internationella nyheter - byråmaterial är billigare än originaljournalistik - för att få upp siffrorna och anseendet. Lokaljournalistiken prioriteras inte.

Även en annan lokal aktör har länge dragits med problem. William Michelsen Boktryckeri, som äger Alingsås Tidning, Härryda Posten, Lerums Tidning och Partille Tidning ansökte i somras om rekonstruktion som nyligen blev förlängd och frågan är därmed hur framtiden för dessa tidningar ser ut. Deras ägare menar att de inte längre kan hävda sig på den lokala annonsmarknaden med jätten Gotamedia som sväljer det mesta och når fler.

Samtidigt kom Mittmedia med marknadens andra största skräll efter Stampen, då ledningen byttes ut. De scenarier som målas upp är uppsägningar av drakoniska proportioner och att deras dagstidningar kan komma att göras om till gratistidningar. Mittmedia driver 28 dagstidningar runt om i landet och når enligt egna uppgifter dagligen drygt 860 000 tidningsläsare i 63 kommuner. Det är stor del av lokalbevakning som i så fall minskar eller i värsta fall delvis försvinner.

Den stora förloraren är återigen demokratin. Med den utveckling som nu pågår och som vi sannolikt inte sett slutet på, så riskerar ort efter ort att bli helt utan lokalbevakning, och även om medieutredningen som kom för någon månad sedan föreslår system för hur alla orter ska ha lokalbevakning, så är förslagen förknippade med andra problem. Risken är dessutom risken stor att det är too little too late. Grundbulten i presstödet var att alla större städer i Sverige skulle ha två tidningar med olika politisk färg för bred bevakning. I dag får vi vara glada om det finns någon bevakning överhuvudtaget; då menar jag bevakning av journalister, inte självutnämnda nattens riddare á la Joakim Lamotte som ger sig ut och bedriver informations och kontextlöst egotripperi flaggat ”journalistik” och som sedan sänds på facebook. Gratisinitiativ kan inte ersätta betalad lokaljournalistik, där grundlig research och sammanhangsanalys borgar för just demokrati.

Orsaken till problemen tillskrivs oftast sviktande annonsvilja och sjunkande prenumerantstockar. Väl så, men samtidigt som det skärs och läggs ner och skylls på läsarna och universums alla digitala orättvisor, så drabbar det sällan eller aldrig chefer, styrelser och aktieägare. Cheferna -inte sällan med bristande publicistisk erfarenhet och intresse - för de få stora bolag som numer styr i snart sett alla lokalmedier i landet sitter trygga. De studsar runt mellan olika chefsstolar. Utan respekt för journalistiken och det lokala kunnande förväntas produkterna gå runt på luft och entusiasm. De allt färre som sliter i denna journalistiska verksamhet bär en stor del demokrati på sina axlar. Det är inte deras fel att de ibland inte hinner se det de har framför fötterna innan de har snubblat över det. Jag återkommer till detta men det är inte oviktigt då det sällan poängteras på allvar i den politiska debatten.

Både lagstiftning och branschetiska riktlinjer behöver ses över för att säkerställa journalistikens granskande roll i ett förändrat medielandskap, menar juridikforskaren Eva-Maria Svensson och medieforskaren Maria Edström från Göteborgs Universitet i en artikel som tidigare i höstas publicerades i Nordicom Review. De pekar i sin artikel speciellt ut lokaljournalistiken som den stora förloraren i detta förändringens landskap.

Ska något göras så måste det göras snart. Se framför er en stad utan lokalbevakning där makten inte har någon anledning att vara orolig, för den vet att ingen ifrågasätter dess agerande. Det är en verklighet jag tror att ingen av oss vill ha.