Madelene Axelsson

Inledare


Konsumism

  • Frågan är varför vi skärmar av oss från till exempel Faktumförsäljare när vi alla egentligen vet att vi överkonsumerar fast vi mår bäst när vi delar med oss, skriver Madelene Axelsson
Göteborgs Fria

Vi mår bäst när vi delar med oss

Julen nalkas och trots att vi vet att vi mår bra att dela med oss sitter det långt inne, hur kommer det egentligen sig? undrar Madelene Axelsson.

För ett par månader sedan hade vi en nyhet i GFT där vi berättade om att försäljningen av tidningen Faktum gått ner. En försäljare vi pratade med menade att människor inte längre tittar upp utan är förlorade i sina telefoner eller annat för att slippa ögonkontakt. Och de utan bostad är inte ensamma, andra utsatta personer och frivilligorganisationer som arbetar för deras rättigheter, kämpar nästan helt utan medel för att ge ungar tak över huvudet, hemlösa varmare kläder och mat, hotade kvinnor säkerhet och så vidare. Listan kan göras lång på behoven som uppstår när klyftor ökar och fler och fler av oss blir människor som inte räknas. Problemet är som vanligt fördelningspolitiskt men frågan är varför vi skärmar av oss när vi alla egentligen vet att vi överkonsumerar fast vi mår bäst när vi delar med oss?

Forskning i psykologi och finansiell etik visar tydligt att vi människor inte kan hantera pengar. Så fort pengar kommer in i bilden sätts allt vett, sans och balans ur spel och etik och empati får stå åt sidan för sällan skådat rofferi. Men det är inte bara pengar i stora mängder vi inte kan hantera, vi är heller inte särskilt bra på att hantera vår medelklassekonomi eller roll som konsumenter. Vi blir inte lyckliga av att shoppa – ångesten efter kommer fort och är skoningslös, därför att det är handlandet i sig som ger oss tillfredställelse, inte produkten vi köpt, säger forskningen. Det är gemenskapen som är den stora vinsten för oss sägs det inom konsumentforskningen. I klartext köper vi alltså i allt högre utsträckning skräp som ger kortsiktig tillfredställelse för att sedan gå hem och ha ångest över att vi inte gjorde något bättre med våra pengar och våra liv. När det enda vi behöver är gemenskap. Kan vi extremt privilegierade samhällsmedborgare verkligen inte bättre än så? Nej tyvärr så vittnar de 75 miljarder kronorna vi satte sprätt på i mellandagsrean förra året om att vi inte kan det.

Kopplingen mellan psykologi och ekonomi kallas beteendeekonomi och har blivit aktuellt i år i och med Nobelpriset i ekonomi. Forskningsfältet föddes på femtiotalet när forskare började gräva i våra irrationella beteenden kring just pengar och där klassiska nationalekonomiska modeller som handlar om att vi människor förutsätts fatta rationella beslut utifrån våra egenintressen helt enkelt inte stämmer. Gång på gång har det visat sig hur irrationella vi är och att våra beslut är starkt färgade av såväl våra egna känslor som sociala faktorer. För hur skönt det än är att få julklapparna färdighandlade så gnager det på samvetet och vi är därför mer benägna att också skänka en slant till någon välgörenhetsorganisation kring jul. Men handlar allt om frosseri och dåligt samvete? Nej då, forskning inom beteendeekonomin visar att altruismen lever, om än i lite olika former.

Många blir helt enkelt lyckligare av att någon annan blir lyckligare och ger därför bort pengar, saker eller sin tid. Detta kan visas genom att donationer ökar när mottagarna kan anses vara i större behov och vi känner oss närmare problemet och personerna. Denna förklaringsmodell känns ju oändligt mer attraktiv än att vi bara skänker pengar när vi får tillräckligt dåligt samvete. Och närmare problemen kommer vi bara om vi tillåter verkligheten att komma oss nära. Se de personer som av olika anledningar inte är lika privilegierade som många av oss. Möta en Faktumförsäljares blick och kanske köpa en tidning. Det går att må bra i ett liv där vi köper färre meningslösa ting i julklapp för sakens skull. Och det går ännu bättre att må bra om en vet att barn inte sover på gatan mitt i vintern.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu