Sverige skickar afghanska flyktingar till IS
Sverige har nyligen tecknat avtal med Afghanistan om att återsända flyktingar till ett av de länder i världen där extremister vinner mest mark.
Tusentals ensamkommande beräknas utvisas kommande månader. Många av dem är pojkar från Afghanistan, ett land som enligt FN står inför en humanitär kris och där vart fjärde krigsoffer är ett barn. I oktober skrev Sverige ett återvändandeavtal med Afghanistan. Avtalet går i linje med ny svensk asylpolitik och Migrationsverkets bedömning att Afghanistan är tillräckligt tryggt för barn. Det går däremot i polemik med Utrikesdepartementet som avråder från alla resor till Afghanistan på grund av extremt farligt säkerhetsläge:
”Risk för att drabbas av terrorhandlingar föreligger i hela Afghanistan och för samtliga personer som vistas i landet.” (UD, 7 november 2016).
På boenden för ensamkommande råder också ett extremt läge till följd av ny svensk asylpolitik. Det rapporteras dagligen om psykiskt lidande, suicidrisk och allt fler barn som avviker. Den 16 november uppmärksammade svenska medier att omkring 1800 utvisningshotade barn försvunnit ur systemet och glidit in i en underjordisk tillvaro.
Gatubarnen, den nya underklassen. SVT den 17 november, ett livsöde zoomas in. Amir är en av de hundratals ensamkommande på Göteborgs gator. Han kommer från ett talibaniserat område och tillhör en i Afghanistan förföljd minoritet, hazarer. Amir kom till Sverige med drömmar om att bli tandläkare men hans asylansökan avslogs precis innan han fyllde 18 år. Nu driver han omkring i hopplöshet och förtvivlan, söker värme och mat för dagen.
Ordfront, den 16 november. Två artiklar publiceras om hazarernas situation i Afghanistan och i Sverige. Habib Razmjo skriver om förföljelser och offentliga avrättningar av hazarer i Afghanistan. Johan Berggren belyser hazarernas situation i Sverige, hur de påverkas av asylpolitiken, hur de utnyttjas som svart arbetskraft.
Vad har Amir att välja på för sin framtid? En öppen avrättning i Afghanistan eller möjligheten att hanka sig fram som papperslös i Sveriges undre värld? Tillsammans med tiotusentals andra ensamkommande som anlände under 2015 mottogs Amir med ”öppna hjärtan.” I dag är han ute i kylan, portad från sin egen framtid, ett möjligt liv. Mänskliga rättigheter, vad är det? Barns behov i centrum, vad betyder det? I Sverige, ingenting. Tjänstemän svamlar om ”individuella prövningar.” Helt glömt är att inget barn hör hemma i väpnad konflikt, än mindre ska det skickas dit av svenska myndigheter.
Zooma ut. Se sambanden mellan det sönderfallna Afghanistan, rasismens Iran, krigets Syrien och den sociala misären i Sverige, med en växande papperslös underklass och gatubarn utlämnade till kriminella.
Många ensamkommande afghaner vittnar om ett helt liv på flykt. Vissa av dem, som hazarerna, har flytt i generationer. Andra har under åratal utnyttjats som barnarbetare i exilens Pakistan eller Iran, det senare ett land som internationellt uppmärksammats för att rekrytera afghanska barn till Assad-allierade styrkor.
Tusentals afghanska pojkar offras som kanonmat i Syrien, rapporterar The Guardian i upprepade artiklar. Och i Afghanistan vinner både talibaner och IS mark, två grupper med extremistisk agenda som är ökända för att rekrytera unga pojkar till strid. Även Afghanistans regeringsstyrda milis, den så kallade lokalpolisen, som är satt att bekämpa extremistgrupper utnyttjar barnsoldater, enligt Human Rights Watch.
I Sverige har debatten oftare kommit att handla om bistånd-på-plats istället för asyl, men det är ett icke-alternativ i sammanhanget. Fundamentalister och extremister tar över allt i Afghanistan. Till exempel har många skolor som byggts med bistånd – även från Sverige – sedan den USA-ledda interventionen 2001 ockuperat av talibaner eller statlig milis, som med världssamfundets goda minne satts att skydda just skolor från talibaner.
Enligt FN ökar de militära ockupationerna av skolor. Som orternas ofta enda solida byggnader är skolorna attraktiva baser för militärer. I alla lägen, barn och unga är de mest utsatta.
Åter till Sverige i den orwellska samtiden. Unga öden avgörs här och nu. Sverige skriver historia genom massutvisning av ensamkommande, en historia som omfattar mer än Sverige. Den här berättelsen handlar om mänskligheten. Nu skapas världsfredens förutsättningar, eller undermineras. Valet står mellan att integrera och öppna dörren för de ensamkommande eller att skicka dem i händerna på krigsherrar och extremister. Det valet borde vara enkelt, ur alla perspektiv.