Kulturkrock när svensk teater mötte flyktingar på ön Leros | Fria.Nu
  • Åsa Liebarath tillsammans med två av barnen som hon träffade på ett flyktingläger på Leros.
Fria Tidningen

Kulturkrock när svensk teater mötte flyktingar på ön Leros

Tårar förbyttes i glädje och dans när Teater Albatross byggde dockor och spelade kontroversiell teater med flyktingar på grekiska Leros.

Efter några dagar på den grekiska ön Leros och dess flyktingläger låg den volontärarbetande konstnären Åsa Liebarath sömnlös med självrannsakande tankar. Hon hade fått ett flertal nej tack från de afghanska och syriska flyktingarna som hon försökte få med som deltagare i sitt konstprojekt.

En kvinna hade gråtande förklarat att hon inte orkade. Hon hade precis blivit slagen av grekisk polis och försökte hitta någon som hon kunde anmäla övergreppet till.

– Vad gör jag här? Hur kunde jag vara så dum att tro att någon som flytt ett sönderbomat hemland och betalt en förmögenhet för att ta sig till Europa i en ranglig båt skulle vilja sätta sig ner och göra dockor, tänkte Liebarath.

Hennes projektidé gick ut på att tillverka dockor tillsammans med konstnärer och hantverkare bland flyktingarna. Medan dockmakarna satt fast i byråkration på sin grekiska ö skulle istället deras avtryck kunna röra sig fritt övergränserna, ställas ut i hela Europa.

– Jag tycker att det finns något väldigt vackert i den tanken, med konst som korsar och går över gränserna på flera plan, säger Lieberath.

Tillsammans med Robert Jakobsson utgör Liebarth teatergruppen Albatross. Liebarath, Jakobsson och Albatross har under flera år gjort internationella projekt, mestadels i Afrika

Möjligheten att komma till flyktinglägret i Leros dök upp via en grekisk volonärorganisation. De möttes av ett på ytan välorganiserat läger. Flyktingarna var inhysta i ett före detta sjukhus. Mat fick de i foliepaktet och de trångbodda rummen saknade luftkonditionering, men erbjöd åtminstone en relativ trygghet jämfört med de krigsdrabbade länder de flytt ifrån.

I de personliga mötena blev det ändå uppenbart att teater och konsthantverk inte fanns med på prioriteringslistan hos de flyende.

– Visst kan man ifrågasätta varför vi ska komma ner med kultur till människor i den situationen och det gjorde vi också. Men samtidigt är det lätt att sitta hemma och tänka på vad flyktingarna behöver och underskatta enkelheten, behovet av de här mötena och det kreativa skapandets förmåga att upprätthålla en värdighet. Det visade sig tillslut, berättar Lieberath.

Även om de vuxna i lägret var svåra att få med på docktillverkning fick hon snart napp hos barnen. Mestadels flickor i åldrarna tio till tolv entusiasmerades av utsikten att vara med och göra dockor. Liebarath såg ett uttryck för arbetgglädje, framför allt ett utslag på ett kraftigt underskott av kreativ aktivitet hos flickorna som var fast i lägret.

Kulturkrockar, som vissa invändningar mot att avbildande inte var tillåtet för muslimer, kringgicks genom att till exempel bara hjälpa till med att trycka in stoppning i en dockarm.

Samtidigt pågick Robert Jakobssons förberedelser med att sätta upp teaterpjäsen I skuggan av hatet växer blommor, en föreställning om en judisk pojke på flykt under andra världskriget. Även det ett kontroversiellt tema bland syriska flyktingar.

– För dem är det judiska förknippat med Israel, och mot Israel och Usa fanns där ett påtagligt hat, berättar Lieberath.

Trots det kontroversiella temat fick de hjälp av en grupp unga syriska killar med översättningen till arabiska. En översättning som killarna sedan gjorde själva, med hjälp av megafoner från scenkanten.

– Det mest fantastiska var att se energin som släpptes loss direkt efter föreställningen. De satte på modern, arabisk musik och bara släppte loss i dans. Det var energin som kom av att genomföra något som verkar omöjligt, säger Lieberath.

Nu fortsätter teater Albatross till ett flyktingläger på Sardinien.

– För vår del stärker en sådan här upplevelse oss både som människor och konstnärligt. Det är befriande att få komma bort från tanken att det bara är elände med flyktingkrisen och hitta det lustfyllda i mötena. För flyktingarnas del hoppas jag att vi kan bidra med kreativ glädje i en svår situation, säger Åsa Lieberath.

Annons

Rekommenderade artiklar

Stampens kris blir satir

”Temat förvärva, ärva och fördärva är en av trådarna i pjäsen”, säger Gertrud Larsson, manusförfattare till Tidningshuset som Gud glömde.

Göteborgs Fria

Jazz är farligt räddar liv

Under Kulturkalaset återkommer klubbarrangören Elena Wolay med festivalen Jazz är farligt på Liseberg.

Göteborgs Fria

© 2017 Fria.Nu