Fantasin har inga gränser
Lekfullt berättat om fantasins kraft, skriver GFT:s recensent om barnteaterföreställningen Det stora äventyret.
Barnteater spelas på små scener och får ofta finna sig i att stå i skuggan av de stora teateruppsättningarna, som Don Juan. När Ika Nord tar plats på Teater Jaguar med Det stora äventyret kommenteras denna styvmoderliga behandling av barnkultur på ett underfundigt sätt, och klart är att storleken inte spelar roll; stor teater ryms även på de minsta av scener.
Med fantasins hjälp är det möjligt att omvandla det lilla, anspråkslösa teaterrummet till en öken eller ett stormande hav. Allt görs med enkla medel, rekvisitan består av några vackert färgade tygstycken som med skådespelarnas hjälp får eget liv. Mycket läggs på skådespelarnas axlar, men för Jaguars ensemble verkar tyngden fjäderlätt; tonträffen i kroppar och uttryck är perfekt utmejslad vilket gör att man med lätthet dras in i äventyret som berättas av den lilla ensamma jaguaren.
Den lilla jaguaren (Louise Juliusson) ska sätta upp en pjäs och får oväntad hjälp av Fantasin, tre gestalter spelade av Viktoria Folkesson, Emil Klingvall, Torben Sigelius Kulin. De tre snorkiga representanter för fantasin, vana att spela Don Juan, fnyser åt den lilla scenen de hamnat på. Men ska det spelas teater behövs fantasi och snart är de medskapare till det stora äventyret som tar jaguarungen ut på ett äventyr med okänd destination. Egentligen är målet för resan ovidkommande, själva resan är det roliga och fantasin har som sagt inga gränser.
Vad är ett äventyr? Att tänka en ny tanke? Att föreställa sig något? Dessa frågor behandlas med lätt hand av Ika Nord och svaren ges i en vacker, rolig och njutbar föreställning. Lite skrämmande blir det också när Viktoria Folkesson, Emil Klingvall, Torben Sigelius Kulin krumbuktar ihop sig till en trehövdad hydra trycker sig sexåringen i mitt sällskap närmare. Men fantasin är som sagt möjlig att styra och snart gungar vi istället under en stjärnklar himmel. Vackert.