”Ni får gärna vara tysta. Jag kommer nämligen spela sinnessjukt lågt”. Författaren och elektronmusikern Pär Thörn firar releasen av sin nya bok Vattna vargen med ett framförande på Kajskjul 46 i Göteborg.

Böjd i koncentration över ett skrivbord fyllt av små högtalare, en radioapparat, bandspelare och tomma konservburkar skapar han ett fascinerande ljud- och textverk. Ett lågmält framträdande förvisso, men inte utan intensitet. Slutraderna av titeldikten som Thörn valt att läsa närmast spottas fram. Avslutningen är också, i all sin enkelhet, raffinerad; cirkelrörelser från en plåtburk i friktion mot golvet skapar ett skärande ljud över vilket Thörn kvider i ett slags tungotal.

Den väldresserade publiken vaknar till liv och visar sin uppskattning med kraftfulla applåder. Uppskattning är något som Pär Thörn är van vid. När hans första roman Din vän datamaskinen, 2008, recenserades av Dagens Nyheter kallades han för ”Sveriges just nu viktigaste författare”. Något som inte påverkat Pär Thörn nämnvärt, att höra till kulturetablissemanget har aldrig varit någon drivkraft.

– Jag rör mig hela tiden mellan en underjordisk scen och en mer rikskänd scen. Skillnaderna att ge ut experimentell litteratur på ett stort förlag eller ett oetablerat är inte stor om man ser på antal sålda exemplar, den är stor när det gäller antal recensioner som man kan få genom att ge ut på ett större förlag. Att bli kallad viktig författare fick mig att fundera en del. Det är en konstig term, vad innebär det? Att jag ska engagera mig politiskt, ge mig in i debatter, bör jag skriva en samhällskritisk deckare för att nå de breda folklagren eller ska jag skriva centrallyrik, funderar Thörn, som tillägger att det där upphöjande uttalandet nog mest var ett sätt för recensenten Jonas Thentes att positionera sig just där och då.

Istället för att slå in på en annan linje i sitt konstnärskap har Pär Thörn fortsatt att odla den egensinnighet som präglar hans konstnärskap. Vattna vargen beskriver han lite skämtsamt som ett slags best-of-Pär Thörn då den innehåller alster från de senaste tio åren.

– Den innehåller både pseudorealistisk prosa, konceptuella arbeten samt en del konkret poesi, vilket ger en ganska bra bild av mig som författare. Det finns även ett fantasyinspirerat bidrag som visar lite vad jag är inne på för tillfället.

I bokens appendix går det att läsa mer om varje text i Vattna vargen. Där framgår också att Pär Thörn i stort sett medverkat i varje litterär tidskrift i landet, dessutom framgår att han gärna samarbetar med andra författare, musiker och bildkonstnärer.

– Det handlar mycket att komma bort från mina privata neuroser och nojor. Genom samarbeten släpps nya tankar in i systemet och när man arbetar tillsammans uppstår nya sätt att se på saker och ting. Socialt sett är det också väldigt kul att jobba ihop med andra. Nu har jag och Andrzej Tichý inlett ett nytt samarbete, vi får se vart det leder.

Ett annorlunda samarbete präglade debutboken Kändisar som jag har delat ut post till, 2002, som gavs ut på det egna förlaget Storno. Thörn arbetade vid den här tiden som brevbärare och på sina postrundor upptäckte han ett antal kända personer bland de han delade ut post till. Han bjöd in dessa att medverka i en antologi och fick svar från sex av de tillfrågade, vilka bidrar med texter och bilder.

Redan här etableras en tråd som går att följa i Pär Thörns produktion, nämligen en tematik som rör arbete. Tydligast kanske denna tematik kommer till uttryck i Tidsstudiemannen, 2009, där Thörn på torr kanslisvenska skildrar en noggrann, plikttrogen och ambitiös man vars uppdrag är att rationalisera arbetsprocesser på en fabrik. Och i aktuella Vattna vargen återkommer temat i Survivalisten, en berättelse om en man som förväntar sig att bli delägare i det företag han arbetat för under flera år. Istället blir han uppsagd, vilket får förödande konsekvenser.

– Det finns en tydlig konflikt i förhållandet mellan arbetsköpare och den som säljer sitt arbete. Jag har upplevt den konflikten som väldigt stark på de arbetsplatser jag varit på. Det finns en så tydlig oförståelse från chefer gentemot de anställda. En text i Vattna vargen handlar för övrigt om en mellanchef som beklagar sig över sina anställda. Och Survivalisten handlar om en man som efter att ha förlorat sitt jobb förlorar sin kompass i tillvaron.

Arbete fyller en stor roll i våra liv, men förutom arbetet som meningsskapare verkar något saknas, vilket jag tycker kommer till uttryck i dina texter, håller du med?

– Den bild jag har av världen i dag består av ökande klyftor, en mer eller mindre besegrad arbetarrörelse, en framväxande nyfascism. Det är en ganska deprimerande och alienerande tid vi lever i och det är klart att detta påverkar bilden av de mänskliga villkoren som skildras i mina texter.

Kan då litteraturen göra skillnad?

– Jag vill driva en politisk linje, men det får inte bli för lättuggat. Jag tycker att mycket av den politiska konsten och litteraturen blir lite väl banal och plakatmässig. Det är något jag vill undvika. Litteratur handlar för mig om att utforska former och hitta på nya vägar, men också att driva politiska frågor på ett sätt som gör att man inte hamnar i realpolitik, säger Pär Thörn.