Gross national happiness, bruttonationallycka eller GNH, ses ofta som ett alternativt sätt att mäta välfärd. Istället för att mäta värdet av ett lands varor och tjänster, som i BNP, får ett urval av befolkningen frågor som rör social, ekonomisk, ekologisk och andlig hälsa. Men i Bhutan är GNH också ett underlag för politiska beslut, som prövas mot skrivningarna om GNH i grundlagen. Och inte minst handlar det om en livs- och samhällssyn där landets buddhistiska tradition märks tydligt.

Den svenska journalisten Peter Hagerrot gjorde nyligen ett radioinslag till Sveriges Radio P1:s program Klotet från Bhutan om GNH, och förhoppningen är att materialet från hans resa även ska bli en dokumentärfilm.

Bhutan är ett speciellt land, berättar han. På en yta ungefär lika stor som Schweiz bor en tiondel så många människor. Byarna är isolerade med stark sammanhållning och hög grad av självförsörjning. Landets natur och skogar är fortfarande relativt orörda. Allt detta tillsammans med landets starka buddhistiska tro utgör viktiga bakgrundsfaktorer till GNH.

– GNH är svårt att översätta, det är ett annat tankesystem. När det bara blir ett ekonomiskt mätverktyg blir det åderförkalkat, säger Peter Hagerrot.

Med det sagt är många överens om att det behövs alternativ till BNP, bland andra den svenska regeringens Framtidskommission. Detta har lett till att nya mätmetoder för välfärd var med i vårens budgetproposition, med kommentaren ”Regeringen kommer att utveckla ett ramverk för välfärdsmått som kompletterar BNP för att belysa ekonomins långsiktiga hållbarhet och människors livskvalitet utifrån ekonomiska, sociala och ekologiska aspekter”.

Dock nämns vare sig GNH eller lycka bland de föreslagna indikatorerna. Detta trots att samtliga länder i FN:s generalförsamling, alltså även Sverige, år 2011 ställde sig bakom en resolution om att ge lycka och välgång större genomslag när social och ekonomisk utveckling ska uppnås och mätas.

– Om vi anser att BNP är fel mätmetod, är frågan om våra val påverkas av att vi mäter fel saker. Och i så fall – kan vi mäta på ett annat sätt för att göra klokare val?

Peter Hagerrot menar att Sverige ligger efter många andra länder i frågan. Till exempel berättar han om en konferens på FN:s högkvarter i New York 2012 om lycka med över 500 deltagare varav många var högt uppsatta politiker eller presidenter – dit Sverige skickade två representanter från frivilligsektorn.

– Vi har inte fattat hur stort internationellt genomslag det här har haft. Lilla Bhutan har gjort ett oproportionerligt stort intryck med det här begreppet.

– Sedan återstår det faktum att människor i Bhutan inte belastar miljön som vi. Utmaningen blir för dem att gå från ett fattigt lokalt baserat jordbrukssamhälle till det som kan ses som en modell för övriga världen. Bhutan kan vara en inspirationskälla både för oss och för grannländer som Thailand, Kina och Vietnam men varje land måste anpassa omställningen efter sin lokala verklighet. Därför tror jag det är bättre att satsa på ett kulturellt och utbildningsmässigt samarbete med Bhutan snarare än att enkelt kopiera mätverktygen.

GNH ligger i linje med andra initiativ för en hållbar framtid, enligt Peter Hagerrot, inte minst naturens rättigheter och ekocid.

– Tillsammans med omställning får man ett brett perspektiv där det andliga, det ekologiska och det sociala perspektivet finns med. Det har funnits intresserade människor i Sverige tidigare, men först nu med omställning och ekocid tror jag att GNH skulle kunna landa.

Ett ökat intresse för buddhismen i Sverige kan också hjälpa GNH på traven.

– Vi är så sekulariserade och det blir ett vakuum. Många som agerar i omställningsfrågor har spirituella drivkrafter, men det är ännu inte ”comme il faut” att prata om det i medierna.

Peter Hagerrot ser tydliga kopplingar mellan klimatfrågan och andlighet. När vi inser att en hållbar framtid kräver ett nytt sätt att tänka kommer vi snabbt in på existentiella frågor. Vi hamnar i ett kristillstånd och känner tomhet och ångest menar han – känslor som traditionellt sett ofta har besvarats med andlighet.

– Vi kopplar dessutom ofta klimatkrisen till skuld och skam. Ju värre krisen blir, desto mer skuld och skam riskerar vi att känna, vilket paradoxalt kan leda till än mer förnekelse. Risken är då att vi blundar för vad vi faktiskt kan åstadkomma tillsammans.

I buddhismen ses istället lidande som något grundläggande i livet, som bemöts med medkänsla.

– Med mer medkänsla än skuld är det nog lättare att handla rätt. Från ”compassion to action”. En buddistisk kultur som Bhutan kan visserligen upplevas som rätt konformistisk för oss västerlänningar, men man lever närmare frågor om livets kretslopp, liv och död och individens beroende av andra än vad vi gör och därmed med mindre förnekelse, tror jag.

Naturens rättigheter är idén om att naturen eller Moder Jord är ett subjekt med rättigheter. Ekocid, brott mot naturen, föreslås bli ett internationellt brott mot mänskligheten.