Maria sitter lutad mot en husvägg på Kungsgatan i Stockholm. Hon ser rädd ut när hon får höra om S-ministern Ardalan Shekarabis planer på att utreda ett tiggeriförbud. Hon är orolig för hur ett eventuellt förbud kan komma att påverka hennes framtid.

– Vart ska jag ta vägen då? Jag har inget jobb och inga pengar.

Hon håller upp ett fotografi av sina barn och berättar att de är kvar i Rumänien. Hon vill att hennes barn ska kunna gå i skolan. Pengarna som hon får ihop i Sverige ska hon använda för att kunna ge dem mat och kläder. Hon vill inte berätta så mycket om livet i Rumänien utan säger bara kort att det är dåligt där.

För några år sedan var det bara Sverigedemokraterna som drev frågan om ett så kallat tiggeriförbud mot utländska tiggare. Förra året beslutade även Moderaterna på sin partikongress att de vill göra det möjligt för kommuner att införa lokala förbud mot tiggeri och KD:s partiledare Ebba Busch Thor gav i samband med det stöd till Moderaternas förslag. Flera kommuner har tidigare försökt införa lokala tiggeriförbud men hindras av nuvarande ordningslag. Men övriga partier har varit starka motståndare till att införa någon form av tiggeriförbud och samlats kring devisen: ”Fattigdom går inte att förbjuda”.

Därför är många förvånade över S-ministern Ardalan Shekarabis utspel förra veckan om att utreda ett tiggeriförbud – även internt inom Socialdemokraterna. Hans uttalande gjordes i samband med en konferens i Reykjavik där han träffade andra nordiska kommunministrar och han vill särskilt studera de modeller som använts i våra grannländer. I Danmark finns till exempel ett nationellt förbud mot tiggeri och Norge har infört en möjlighet för kommuner att besluta om lokala förbud. Trots att Sverige har lagt mycket energi på dialog med Rumänien och Bulgarien och startat olika projekt finns problemet med tiggeri kvar på våra gator, säger han:

– Då är det naturligt att vi tar del av erfarenheterna från andra länder och att vi i det här stadiet inte utesluter några lösningar. Jag utesluter inte lokala tiggeriförbud, säger han till Dagens Nyheter.

Moderaterna välkomnar inte oväntat Shekarabis utspel men från andra håll möter förslaget kritik. Stockholms finansborgarråd Karin Wanngård (S) säger till TT att ett tiggeriförbud är att ”ge sig på ett symtom” och MP:s gruppledare i riksdagen, Maria Ferm, säger att regeringens politik inte är ”att använda straffrätt mot människor som ber om hjälp”. Men Shekarabi får stöd från ministerkollegan Ylva Johansson (S) och även om statsminister Stefan Löfven (S) tydliggör att det inte rör sig om ett färdigt regeringsförslag dementerar han inte att ett sådant förslag kan komma i framtiden:

– Vi vill bli av med tiggeriet för att det inte är förenligt med den svenska modellen. Men exakt hur vi ska göra får vi komma fram till. Det finns inte bara en lösning, säger Löfven till TT och hänvisar bland annat till de samtal som förs med de rumänska och bulgariska regeringarna.

Sven Hovmöller sitter i styrelsen för föreningen Hem, som strukturerar det ideella hjälparbetet som finns för marginaliserade EU-medborgare i Sverige. Föreningen ordnar bland annat gratis svenskundervisning två timmar varje söndag i Högdalen i södra Stockholm. De flesta som kommer i kontakt med föreningen är just fattiga romer från Rumänien och Bulgarien och Sven Hovmöller säger att deras situation kommer att bli ännu svårare om Sverige i framtiden skulle införa ett förbud mot tiggeri.

– De kommer att svälta ihjäl.

Han har själv varit i Rumänien och besökt flera byar där många av de som tigger i Stockholm har sin hemvist. Han beskriver fattigdomen där som mycket svår.

– Vi har haft samma fattigdom i Sverige för 150 år sedan. Då reste människor från Sverige till Amerika för att inte svälta ihjäl. Nu kommer fattiga människor i Europa till oss istället.

Men det är inte bara brist på det mest basala som mat, kläder och elektricitet som gör livet svårt för fattiga romer i Rumänien och Bulgarien. I länderna förekommer också en utbredd diskriminering mot romer – en diskriminering som är tydligt närvarande i skolan.

– Romerna blir mobbade av andra barn och av lärarna.

Sven Hovmöller berättar att många som kommer till svenskundervisningen i Högdalen är analfabeter.

– De är européer mellan 18–40 år som inte ens kan skriva sina namn.

Julia kommer från Bulgarien. Hon sitter utanför tunnelbanan vid Hötorget i Stockholm med en pappmugg i handen. Hon berättar att hon har vuxna barn och barnbarn i Bulgarien som hon försöker hjälpa. När Julia var barn gick hon inte själv i skolan.

– Jag tyckte inte om att vara där, säger hon.

På frågan varför hon inte trivdes i skolan kommer inget svar. Hon rycker på axlarna, sedan säger hon:

– Mina föräldrar ville inte att jag skulle vara i skolan.

Julia ser ut att vara 60 år men skojar om att hon är 25 år. Sedan säger hon att hon är 40 år och sedan att hon inte vet. När hon får reda på att en minister i Sverige vill undersöka möjligheten att förbjuda tiggeri verkar hon ganska oberörd. Hon tror inte att hon kommer vara kvar i Sverige så länge ändå. Hon visar upp pappmuggen där det ligger ett fåtal mynt.

– Jag får inte lika mycket pengar längre. Förr lönade det sig att åka hit. Men det gör det inte nu längre.

Sven Hovmöller är kritisk till att de fattiga grupper av romer från Rumänien och Bulgarien som tigger i Sverige och andra rika EU-länder alltid lyfts fram som ett problem. Han menar tvärtom att att de har påverkat politiken på ett positivt sätt. Deras närvaro i andra länder har gjort att diskrimineringen mot romer i före detta östeuropa nu diskuteras på EU-nivå.

– Innan de började komma fanns det inte en människa som diskuterade deras situation. De har gjort sitt folk en jättestor tjänst.

Maria och Julia heter egentligen något annat