Postrock med både sötma och sälta
Det vilar ett nostalgiskt skimmer över Burning Bridges, nya skivan från Johan Björklund Dynamic Flavours. Inte för att de inleder skivan med Autumn in New York, en jazzstandard från 30-talet, snarare att bandet återupplivar postrockens emblematiska ljudbild från mitten av 90-talet.
De duktiga musikerna Johan Björklund, trummor, Mats Eriksson, gitarr, Magnus Bergström, bas, och Björn Almgren på saxofon har spelat in skivan live i studion och skapar en dynamisk ljudbild. Johan Björklund Dynamic Flavours gillar som bandnamnet indikerar att krydda sin musik med allehanda smaker. Oavsett om man accepterar beteckningen postrock eller ej fångar den en attityd gentemot traditionen. Jazzen står som stabil grund för Johan Björklund Dynamic Flavours men Burnig bridges har även element av pop, rock och electronica.
Här finns ett par söta kompositioner, som balladerna Living och Chosen, där Almgrens fina saxofonspel hämtar kraft från vemodiga folktoner. Bland de hårdare, lite mer salta styckena, går det att nämna It’s worst och Lost in transaction, som i mina öron blir lite för mycket zappaesquer. I mötet mellan det söta och salta hittar jag guldkornen, som fina Cashis och den ypperliga titelmelodin Burning Bridges.