Skådespelerskan och regissören Maiwenn har blivit ett hett namn på senare år. Hennes två senaste filmer har tävlat i Cannes, och hon belönades med juryns pris för Polis 2011. Förra året fick Emmanuelle Bercot pris som bästa kvinnliga skådespelare för sin roll i Förförd, som nu går upp på biorepertoaren.

I Förförd arbetar Maiwenn upp en intensiv och känsloladdad atmosfär från första bildrutan. Tony (Emmanuelle Bercot) befinner sig i fritt fall känslomässigt och rent utav bokstavligen då hon kastar sig ut i en slalombacke. Hon skadar sitt knä i ett fall och tvingas att rehabilitera sig i flera veckor.

I sjuksängen får hon all tid i världen att reflektera över sin relation med Georgi (Vincent Cassel) som med sin charm och karisma förför Tony, och får henne att tro på kärleken. Snart inser vi att förhållandet mellan advokaten Tony och entreprenören Georgi är av karaktären: Kan inte leva med dig, och inte utan dig.

Från skidbackens topp till kraschen. Det dramaturgiska upplägget som Maiwenn använder i filmen är även ganska rakt stakat; kärleken vid första ögonkastet, mysiga middagar med tända ljus, graviditet, barn, otrohet, bråk, skilsmässa.

Trots intensivt spel från både Vincent Cassel och Emmanuelle Bercot, som alltså fick Guldpalmen som bästa kvinnliga skådespelare för sin rollprestation, lyckas inte Malwenn hålla ihop delarna i filmen. Bekymmersamt är att den heta kärlekshistorien inte lyckas intressera nämnvärt. Kanske för att Maiwenn allt för tydligt arbetar med klichéer som känns slitna. Det är uppenbart att Tony och Georgi inte svajpat på Tinder för att hitta sin själsfrände, här ligger istället utmaningen i att få två motpoler att fungera ihop, men de känslomässiga och överdramatiserade känsloutbrotten som avlöser varandra känns efterhand omotiverade och mer som desperata försök att skapa intresse för filmens karaktärer.

Frågan är om inte Maiwenn skulle ha fokuserat mer på historien som utspelar sig på sjukhuset där Tony träffar ett antal unga män som alla representerar olika delar av dagens Frankrike och som får henne att se bortom sin självupptagna position. Kanske är det den poängen som Malwenn vill förmedla; att kärleken bör räcka till fler än en.