Lola Ahmed är verksamhetsutvecklare inom socialt arbete på KFUM, Kristliga föreningen av unga människor, i Göteborg och jobbar bland annat med projektet ”Aktivitet för alla” och en stödgrupp för ensamkommande tjejer och transpersoner. Hon är relativt ny på arbetet och ser representation – även inom den egna organisationen – som en av de viktigaste frågorna just nu. Vem sitter på vilka poster? Vem syns var? frågar hon sig. I tjejgruppen har hon själv mött reaktioner från deltagare i stil med: ”Jag visste inte att en tjej från mitt land kunde få ett jobb”.

– Då har vi en lång bit kvar. Samtidigt hör jag också en annan deltagare i tjejgruppen som uttrycker att hon vill bli busschaufför, vilket är otroligt normbrytande med tanke på att en stor majoritet busschaufförer är män. Då har vi faktiskt kommit någon vart, säger hon.

Vem som leder gruppen har stor betydelse.

– Vi vill förmedla att det går att bli det man vill och att det går att nå sina drömmar. Men för att det ska bli trovärdigt måste det också vara en person som deltagarna känner igen sig i som förmedlar det budskapet, säger hon.

KFUM säger sig vara en normkritisk organisation och arbete pågår med att luckra upp ingrodda vaneföreställningar och vithetsnormer. Mycket arbete bör ske inom och utom organisationen.

– KFUM är på god väg. Vi jobbar på med att ifrågasätta normer och tänka till noga inför exempelvis rekryteringar för att bredda representationen, säger hon.