Omslaget till Anna-Karin Hellqvists Det vita bläcket visar en vy över Drottningtorget. På bilden ses välkända byggnader som Eggers Hotell, Domkyrkan och längre bort skymtar kranarna i hamnen. En bekant stadsmiljö fångad i skymningen, eller är det ett annat slags mörker som lagt sig över staden?

En av Anna-Karin Hellqvists ambitioner med Det vita bläcket var att visa en sida av Göteborg som står i kontrast till skönmålande turistbeskrivningar av staden.

– Det var viktigt för mig att berättelsen skulle utspela sig i Göteborg. Jag är uppvuxen här och jag både älskar och hatar Göteborg, säger Anna-Karin Hellqvist. Platserna som beskrivs i boken är sådana som jag vistats mycket på och tanken är att visa människor som befinner sig i olika sorters utanförskap på dessa platser.

Det är en rik berättelse som berör ämnen som utanförskap, hämmande strukturer, kärlek och ofrivillig barnlöshet. Anna-Karin Hellqvist vill inte beskriva den förtätade prosan som ett diktverk, istället förklarar hon att den mer är att betrakta som ett manifest.

– Det är många teman som berörs trots det korta formatet och jag har jobbat mycket med formen. Jag vill inte beskriva den som en diktsamling utan mer som en berättelse. Helst vill jag se den som ett manifest, eller en maktanalys, och visa på hur en människa går under i vår samhällsstruktur. Men jag vill även att boken ska fungera som en tröst då personen i boken till slut orkar lyfta blicken och se bortom sitt utanförskap, och kanske frigöra sig från förtryckande strukturer.

Ligger det egna erfarenheter bakom berättelsen?

– Det är en fiktiv berättelse, men det finns delar som är självupplevda. Framför allt rör det historien om ofrivillig barnlöshet som kvinnan i boken upplever. Detta var något jag verkligen ville skriva om och det är det temat som verkligen bär boken. Det är ett ämne som det sällan skrivs om och som jag tycker är viktigt att lyfta. Det betyder mycket för mig när jag hör kvinnor som gått igenom ofrivillig barnlöshet säga att de känner tröst efter att ha läst boken. Även personer som inte kan identifiera sig själva i ett heteronormativt samhälle har sagt att de känt samhörighet med karaktären i min bok.

Ett citat av Mare Kandre inleder Det vita bläcket. Det är lätt att förstå att Kandre med sin mörka och suggestiva prosa är en författare som inspirerat Anna-Karin Hellqvist.

– Skogen som nämns i citatet ville jag få med i boken som en av de sista platserna som finns kvar där det finns möjlighet att se på livet annorlunda, en plats där det går att andas. Kandre har betytt mycket för mig, men den författaren som betytt mest för mig är Åsa Nelvin, som skrev böcker som utspelade sig i Göteborg på 70-talet. Hon är helt bortglömd i dag, men är helt fantastisk, säger Anna-Karin Hellqvist.

Likt den kvinnliga huvudkaraktären i Det vita bläcket arbetar Anna-Karin Hellqvist inom vården. Skrivandet är dock ”personen som jag är”, säger hon, och skriva är något som hon alltid gjort.

– Min debutbok Den oslutbara cirkeln skrev jag som nittonåring. Även om jag alltid skriver har det inte varit för att ge ut böcker. Under ett par år hade jag även bloggen Knivtid som hade många trogna följare. Den nya boken skrev jag 2013 och jag kände att jag verkligen ville få den publicerad.

Efter att två förlag visat intresse valde ändå Anna-Karin Hellqvist att självpublicera boken.

– Det känns bra att den är förlagsfri. Jag kan bestämma själv hur jag marknadsför den. Jag tycker även att förlagsvärlden stressar på författare att hela tiden ge ut nytt och för mig funkar inte det, jag kan inte skriva bra litteratur på det sättet. Jag har fler böcker att skriva, men det får ta den tid det tar. Det är synd att statusen för självpublicerade författare är dålig, jag tycker tvärtom att fler borde gå den här vägen. Tyvärr råder det en exkluderande klimat i litteraturvärlden där det bestäms vad som är bra och viktigt.

Har du något nytt skrivprojekt på gång?

– Jag har under flera års tid arbetat på en roman. Det är en barndomsskildring som även den utspelar sig i Göteborg. Där vill jag skriva om kärnfamiljens vara eller icke-vara, säger Anna-Karin Hellqvist.