Ögat utmanar filmbranschen
Finns det ett botemedel mot självförverkligande? Det undersöker filmkollektivet Ögat i filmen Det moderna projektet med premiär på Göteborg filmfestival.
En hundra år gammal uppfostringsanstalt, granne med ett övergivet och sedan länge nedlagt sommarland med skelett av rutschkanor och skrotade drömmar. Filmkollektivet Ögat förälskade sig genast i platsen i Tanumshede, där de sommaren 2013 spelade in filmen Det moderna projektet.
Under filmfestivalen blir det premiär och Ylva Olaison, skådespelare och en av producenterna, ser det som att cirkeln sluts. Det var här i Göteborg de tre i Ögat, Ylva Olaison, Jonathan Silén och Anton Källrot, träffades under utbildningar inom film och teater. Tillsammans åkte de till New York för att göra 30 filmer på 30 dagar, och skapade grunden till sitt eget sätt att jobba.
– Vi upplevde en ängslighet i filmvärlden med långdragna kreativa processer där idén ska igenom så många nålsögon på vägen att man riskerar att skala bort det man från början tyckte var intressant. Det förhållningssättet ville vi utmana, säger Ylva Olaison.
De ville även komma bort från ett traditionellt, ganska hierarkiskt sätt att göra film på, med vattentäta skott mellan olika roller. Här skulle skådespelarna vara med från början i idé- och manusarbete, och roller kunde bytas och testas fram och tillbaka. En idé om en långfilm började växa fram, och de märkte att ett visst tema ständigt återkom i diskussionerna; individualismen och självförverkligande som tidens melodi för en hel generation - unga människor uppvuxna med att drömma stort, men med en viss besvikelse på livet.
– Det är en generation som kanske har haft mer grandiosa drömmar om sig själva än vad som kunnat infrias. Vi upptäckte att det var ett tema vi kunde ösa ur, både från en själv och från situationer ur verkligheten, säger regissören Anton Källrot.
I filmen bestämmer sig de två karaktärerna Sara och Simon, spelade av Ylva Olaison och Jonathan Silén, för att hitta ett botemedel på vad de ser som på vår tids stora folksjukdom – självförverkligandet. Under ett sommarläger ska andra unga vuxna istället för att utföra handlingar som leder någonstans, utföra helt meningslösa uppgifter.
– Det visar sig ganska snabbt när man försöker hitta meningslösa saker att vi är meningsskapande varelser. Vi kan hitta mening där det inte finns någon mening, vilket är fantastiskt, men också något av ett ok, säger Anton Källrot. Karaktärerna som leder det här lägret, de har inte riktigt på fötterna. De tappar kontrollen över det och de tappar framförallt kontrollen över sig själva.
Inspelningsplatsen för filmen hittades i Tanumshede, där teamet höll sig relativt isolerade under de tre sommarveckor de filmade.
– Filmen växte fram ganska mycket i anslutning till platsen, och naturen är också väldigt framträdande i filmen. Det kändes som att man levde lite närmare naturen än vanligt, säger Ylva Olaison.
Också Anton Källrot betonar naturens roll i filmen, och att det finns likheter att finna med just naturfilmer, en kamera som iakttar från håll och en berättarröst med ett utifrånperspektiv som tolkar och fördjupar det som sker.
– Man tittar på en liten grupp människor, istället för en liten grupp hyenor på prärien. Att det skulle finnas en distans till gruppen fanns med redan från början, säger Anton Källrot.
På senare tid har gruppen jobbat med bland annat workshops och utbildningar för att sprida sina tankar om ett annat sätt att producera film. Planer på nya långfilmsprojekt finns, men liksom för de flesta mindre och friare konstnärskollektiv är ekonomin en ständig fråga.
Ögat har redan hämtat mycket av sin inspiration till det inkluderande arbetssättet från teaterns värld, men det finns också andra delar att hämta. Att få ett verksamhetsstöd under ett visst antal år, istället för som ofta inom filmens värld stöd som är baserat på visst projekt, är något av en dröm menar Ylva Olaison.
– Jag tycker att det är inspirerande som tanke, att låta folk jobba lite mer ifred.