Efterlängtad debut från Attack
Anna Högberg Attack genererar många känslor, mest av allt ett slags vackert vemod, skriver Tobias Magnusson.
Saxofonisten Anna Högberg är ett relativt nytt namn inom den svenska jazzen, och hon dyker upp i allt fler sammanhang. Hon är medlem i Mats Gustafssons storband Fire! Orchestra och medverkade även på The Things senaste, och briljanta, album Shake. Innan dess har hon även varit aktiv i den fina kvintetten Pombo, som skivdebuterade med Faller du så faller jag förra året. På det eminenta Göteborgsbaserade skivbolaget Omlott släpptes även hårdsvängande trion Doglife, där Anna Högberg har sällskap med Mårten Magnefors och Finn Loxbo.
Skivdebuten från Anna Högberg Attack har dock låtit vänta på sig. Sextetten bildade Anna Högberg 2013 på uppdrag av Stockholm Jazz Festival. Valet av musiker föll på Malin Wättring och Elin Larsson, båda på tenor- och sopransaxofon, Lisa Ullén, piano, Elsa Bergman, bas och Anna Lund på trummor. Efter en bejublad premiärspelning på Fasching har gruppen blivit ett omtyckt och uppmärksammat liveband.
Annons
Bandnamnet indikerar en vilja att gå på knock, men attacken i bandets musik byggs mindre på kraft och mer på dynamiken som uppstår i ett intrikat samspel musikerna emellan.
Först i tredje spåret Borderline går saxtrion unisont till attack, dock med glimten i ögat; det är liksom inte nödvändigt att spela bredbent och posera för att det ska svänga. Jazzkatten Anna Högberg vet bättre och lägger mer kraft på att skapa levande och rörliga kompositioner som vandrar mellan olika slags energier och kraftfält.
Inledande Attack är en suggestiv låt där Ulléns pianospel och Högbergs sökande saxofonspel står i fokus. Det är ett spår som sammanfattar albumet ganska bra med sin förening av improviserade delar och starka och bärande melodier; det är musik som är konstnärligt utmanande utan att vara svårlyssnad. Det är ett lysande debutalbum som genererar många känslor, mest av allt ett slags vackert vemod. Den lyriska Högberger sätter punkt med några långa, utdragna saxofontonerna; några sista andetag, och sedan tystnad.