• 25-åriga artisten Maja Gödicke började skriva egna låtar som femtonåring. På solodebuten Omniana samlar hon ihop låtar som hon skrivit under tio års tid.
Göteborgs Fria

Maja Gödicke har tiden framför sig

Artisten Maja Gödicke har en av landets bästa popröster. Trots detta har genombrottet låtit vänta på sig. Men Maja Gödicke är inte orolig. Hon tar heller inga enkla vägar till framgång. När hon nu albumdebuterar med Omniana väljer hon att släppa musiken på kassett.

En översättning av Omniana från engelskan blir ungefär ”fragment av allt”. De nitton låtarna som utgör Maja Gödickes debutalbum är inspelade över tio års tid och går att se som ett bokslut. Att som albumdebuterande artist välja att titta tillbaka kan tyckas egensinnigt.

– Jag har skrivit låtar regelbundet under lång tid, det går nästan att likna vid att skriva dagbok. Jag hade för många låtar för att släppa som ett vanligt album där det inte går att förena alla de olika faser som jag gått igenom. Då väcktes idén om att istället släppa ett samlingsalbum.

För att ytterligare gå emot strömmen väljer Maja Gödicke att skippa cd och vinyl som fysiskt format, istället kommer Omniana ut som kassett på Kning Disk.

– Jag har ingen nostalgisk relation till kassettformatet. Men jag har använt kassetter när jag spelat in hemma, typ radioprogram som liten, och nu på senare tid när jag experimenterat med ljudbilden. Det är ett format som jag gillar, både ljudmässigt och det faktum att det är en fyrkantig liten låda.

I november släpptes singeln Marmor som första smakprov från albumet. Låten handlar om två vänner som sitter och smygröker på ett fönsterbleck och tittar ned på människorna nedanför. Ett personligt minnesfragment som Maja Gödicke ville föreviga, hugga ut i marmor.

– Den kom till när min son låg och sov en timme. Under den här tiden var livet rätt inrutat och jag hade ingen tid eller något direkt behov att skriva låtar. Men jag beslöt mig för att utmana mig själv och utgick från det där minnet, sedan satte jag mig vid pianot och skrev låten. Den var en av de där låtarna som kommer till utan någon större ansträngning.

Du får uppmärksamhet för din fantastiska röst, men jag fastnar även för dina poetiska texter. Hur arbetar du med dessa?

– Jag brukar utgå från situationer, fraser som man kan vrida på, något man läst eller känt eller tänkt, och sen är det bara att börja brodera ut, hitta rytmen i meningarna, matcha med toner. Det är först nu som jag börjar höra feedback på mina texter, det har alltid handlat om min röst innan. Det känns uppfriskande.

Att den egna rösten var stark och väckte reaktioner blev hon medveten om tidigt. Redan som tioåring stod hon på Göteborgsoperans scen och sjöng solo i föreställningen Les Miserables.

– Jag minns att jag tycket att scenen var så stor och att alla människor var så stora medan jag själv var så liten. När jag var elva upptäckte jag Bowie och det var väl då som mitt eget intresse för musiken tog fart. Min moster uppmuntrade mig sedan att börja skriva egna låtar. Att skriva är en naturlig del av mitt liv. Att sjunga blev jag inslussad i tidigt. Så jag antar att det är naturligt att dessa två världar sammanföll.

På Omniana samsas de tidiga låtarna från mitten av 00-talet med nyskrivna låtar. Vad har skett musikaliskt över de tio år som skivan omfattar?

– När jag var yngre hade jag mest manliga förebilder, om man bortser från Spice Girls, deprimerade män, typ Jeff Buckley och Daniel Johnston. Med tiden har jag släppt in alla andra människor i världen som gör musik, börjat andas och se att jag kan skapa min egen plats. Jag har inte samma genikomplex som när jag var femton och är mer rörlig när det gäller inspirationskällor. Jag känner inte att jag har något att bevisa för någon annan än mig själv.

Trots att chansen funnits har breaket ännu inte kommit för Maja Gödicke. När det närmat sig öppningar med skivbolag kändes det aldrig riktigt rätt.

– Jag känner inte att jag behöver slå på bred front så snabbt som möjligt, det får ta tid för min musik att hitta fram till lyssnarna. Att få snabb framgång betyder ingenting. Nästa steg för mig blir att utveckla det jag alltid har hållit på med. Jag har alltid producerat mig själv utan att riktigt förstå att det är det jag gjort. Det tänker jag fortsätta med.

Ett mindre genombrott kom 2013 med låten Ligga still som släpptes på Göteborgslabeln Luxury.

– Det var ytterligare en låt som gick väldigt snabbt att skriva och spela in, någon timma eller så. Jag skickade iväg den till en kille som lade på lite orgel och sedan presenterade jag låten för mina vänner på facebook. En timme senare ringde Rasmus på Luxury och ville släppa den. Där fick jag en tankeställare när det gäller min vanliga arbetsmetod där jag filar på låtar länge. Det finns ingen logik i det där och man kan aldrig veta vilka låtar som slår, jag har slutat bry mig.

Albumet är spretigt och ger en bred presentation av Maja Gödickes musikaliska uttryck. Låtarna är skrivna på både svenska och engelska.

– Folk har ofta föreställningar om att det låter naivt och töntigt att sjunga på svenska. Jag håller med, men människor utnyttjar inte språkets fulla potential. Jag känner att jag har en helt annan vokabulär när jag skriver svenska texter samtidigt som det ligger en utmaning i att styra bort från engelskan.

Maja Gödicke har tidigare samarbetat med Pacific! och Lo-fi Fnk. Hon är även en del i gruppen Obsi där övriga musiker är Simon Ljungman (Augustifamiljen), Andreas Jensen (Fibes! Oh, Fibes!),

Mischa Hayman (Lucknow Pact), Nils Berg (Nils Berg Cinemascope) och Fabian och Josef Kallerdahl (Music Music Music respektive New Tango Orquesta). Efter att ha funnit som band i sju år släppte de till slut ett album förra året. Frågan är om det dröjer sju år även till nästa skivsläpp?

–Det är fantastiskt kul att spela med de här otroliga musikerna. Förhoppningsvis ska vi göra något mer, när alla har tid.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Hon ger ut sin egen poesi

Louise Halvardsson gav ut sin diktsamling Hejdå tonårsångest - 35 dikter innan 35 på eget förlag. Nu har hon nominerats till Selmapriset.

Fria Tidningen

Feministisk sf-klassiker blir musik

Hur låter en bok? Kompositören Erik Dahl ger svaret då han stiger in i Ursula Le Guins litterära universum för att tolka klassikern Mörkrets vänstra hand.

Fria Tidningen

Solidaritetsorkester med hopp om framtiden

Christopher Ali Solidarity Quartet är svåra att sätta fingret på. Muslimsk mystik, ökenblues och svenskt vemod är några av inslagen på debutalbumet To Those Who Walked Before Us.

Fria Tidningen

© 2025 Fria.Nu