Filmer som räddade liv
När jag först hörde talas om Crystal Moselles filmdebut The Wolfpack kändes historien om de sex bröderna som växte upp isolerade i en lägenhet i New York som en saga. Men verkligheten överträffar ofta dikten sägs det. I Moselles unika dokumentär är avståndet mellan fiktion och verklighet aldrig speciellt långt, snarare som två sidor av ett mynt.
När Crystal Moselle kliver in i familjen Angulos lägenhet i centrala New York är hon den första gästen som familjen haft på besök. Under fem år följer hon främst de sex bröderna och hur de levt sina liv med filmer som enda kontakt med omvärlden. Frågorna om familjen väcks omedelbart, men Moselle låter svaren vänta och bygger långsamt upp en relation till filmens huvudpersoner. Genom att blanda utsnitt från familjens hemvideos med det egna filmade materialet skapas en intimitet som gör att man känner sig delaktig i pojkarnas händelsefattiga liv. ”Det hände inte mycket i mitt liv, men inom mig var det alltid fullt av känslor”, säger en av bröderna. Ett sätt att få agera ut dessa känslor var att återskapa scener från sina favoritfilmer. ”Filmerna blev ett sätt för oss att skapa våra egna världar”, förklarar de.
De direkta frågorna är få och mycket som man vill ha svar på berörs enbart indirekt. Hur Moselle kom i kontakt med familjen är en fråga som exempelvis aldrig berörs. I periferin rör sig pappan Oscar, en lätt alkoholiserad outsider, som försöker att ge en bakgrund till familjens historia. Invandrad från Peru mötte han ett samhälle som skrämde honom. Influerad av Hare Krishna döper han barnen till olika gudars namn och när en dröm om att skapa en egen stam. Råden till barnen är att aldrig tilltala en främling. Myndigheter är lika med pesten för Oscar och han ordnar så att mamma Susanne får ha hemundervisning med barnen. Den försiktiga men omtänksamma mamman vågar inte gå djupare in på familjens problem, men indikerar att reglerna var långt fler för henne än för barnen.
Revolten mot pappans regelsystem börjar när Mukunda bestämmer sig för att en dag smita ut ur lägenheten, en handling som är början till slutet på isoleringen. Moselle får följa bröderna i sina Reservoir Dogs-kostymer när de går runt på New Yorks gator och insuper verkligheten. ”Det är som att gå i en skog i Sagan om ringen”, kommenterar en av bröderna upplevelsen av ett parkbesök. Genom filmen ger pojkarna ett brådmoget och personligt intryck, möjligtvis en av de få positiva sidoeffekterna som den speciella uppfostran gett dem. Ett av Oscars mål var att barnen skulle få utvecklas utanför samhällets socialiseringsprocesser.
The Wolfpack är en personlig och omskakande dokumentär som på samma gång är både sorglig och upplyftande. Utan att döma ger oss Crystal Moselle ett porträtt av en familj som har skräcken för omvärlden som bärande fundament, men det är även en oförglömlig hyllning till konstens roll i våra liv.